Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag till dagtingan, efter hvars genomläsning ryske befälhafvaren beviljade fästningen
stillestånd intill 24 timmar, efter det svar mottagits från general Buxhöwden, hvilken
saken måste underställas. På grund af sistnämnda omständighet kunde dagtingan
afslutas först den 17 på morgonen, då ryske kaptenen Drenteln infann sig i fästningen
med fullmakt att verkställa denna förrättning.
Enligt den träffade öfverenskommelsen öfverlämnades fästningen i det skick,
hvari den befann sig, med kanoner, förråd o. s. v. Besättningen skulle äga utmarschera
med flygande fanor och klingande spel samt därefter blifva krigsfångar, hvarvid
officerarna ägde välja bostad inom Finland och manskapet begifva sig till sina hemvist
därsammastädes, hvarjämte bestämdes, att officerarna finge medföra all enskild egendom,
manskapet sina personliga utredningspersedlar, hvaremot fanor och all annan statens
materiel skulle utlämnas[1], samt att alla, som på detta sätt blefve krigsfångar skulle
intill fredsslutet af ryske kejsaren »uppbära ett sådant appointement, hvarmed de
honnettement kunna lefva och soutenera sig».
Följande dagen, den 18, öfverlämnades fästningen. De i Lovisa förlagda ryska
trupperna förenade sig tidigt på morgonen med inneslutningstrupperna, hvarefter de
ställde upp sig på isen framför fästningen. Därefter utmarscherade besättningen,
bildade linie framför de ryska trupperna, skyldrade gevär och nedlade vapnen. Fanorna
(två stycken) troppades och sändes under betäckning till Buxhöwden[2]. De svenska
trupperna fördes härefter såsom krigsfångar till Lovisa, hvarifrån de under landtpolisens
uppsikt affärdades till sina hemorter. De ryska trupperna besatte fästningen eller
återvände till Lovisa.
Buxhöwden liksom ock Suchtelen ansåg, att Svartholm i det hela taget befann
sig i godt försvarstillstånd, och det är alldeles uppenbart, att ryssarna för tillfället icke
förfogade öfver medel att med våld betvinga fästningen. De valde därför andra
medel, hvilkas beskaffenhet sannolikt aldrig skall blifva lagd i dagen, men som enligt
de ryska befälhafvarnas egna ord sedan kommo till användning vid Sveaborg.
Egendomlig här liksom där är kommendantens plötsliga omkastning. Att han i stället
för att genom sin förebild elda sina underlydande till fasthet och uppoffring genom
sitt vankelmod drog ned dem till försagdhet och feghet måste i alla händelser läggas
honom till last.[3]
Ryssarna uppskattade till fullo värdet af Svartholms besittningstagande.
Därigenom tryggades skärgårdsvägen ända till Helsingfors, hvarigenom framförandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
