Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt härmed utförde Duncker med vanlig skicklighet det honom gifna
uppdraget. Skyld från stranden af de talrika, i sommarens fägring stående täta
löfdungar, som täckte de talrika holmarna, styrde han i den fullkomlige ljusa
midsommarnatten kurs mot Paukarlaks. Af sina spejare fick han veta, att ryssarna icke
förehade någon flott- eller båtbyggnad, men att en större afdelning var lägrad vid
Vehmasmäki. Vid tretiden på eftermiddagen satte han sin styrka i land helt nära Paukarlaks
gästgifvaregård och dolde den väl i en björkskog. Han erfor äfven, att den stora
foran var på väg, hvarför han antog, att den skulle hvila öfver natten vid
gästgifvaregården. Med anledning häraf afdelade han löjtnant Castrén med 50 man att
lägga sig i bakhåll ett stycke norr om gästgifvaregården och löjtnant Roos med lika
stor styrka söder om densamma. De skulle hålla sig väl dolda och samtidigt gå
till anfall, hvarvid Duncker själf med återstoden af styrkan skulle anfalla österifrån.
Aftonen kom, och den långa kolonnen syntes ganska riktigt, men den stannade,
innan den uppnått Roos’ gömställe; hästarna spändes ur, och man ordnade sig för
natten. Då sände Duncker löjtnant Weber med ytterligare 50 man genom skogen
att gripa kolonnen söderifrån, medan Roos anföll norrifrån och Duncker själf från
sidan. Castrén fick svara för skyddet från Vehmasmäkihållet. Planen lyckades öfver
all förväntan; en del af betäckningen stupade eller blef fången; återstoden undkom i
skogen; hela foran blef segrarnas byte, men endast en mindre del af dess innehåll
kunde tagas om bord på båtarna; återstoden brändes tillika med 200 nya vagnar;
mellan 400 och 500 hästar dödades. Efter väl förrättadt värf gick den modiga skaran
åter till sjös och landsteg vid Toivaia den 26 på aftonen utan att hafva förlorat
en enda man.
Sandels’ anfallsrörelser medförde en helt annan och mycket mera betydande
verkan, än deras planläggare tänkt sig. Barclay de Tolly afbröt den rörelse västerut,
som han var på väg att utföra, och återvände till Kuopio.
I enlighet med öfverbefälhafvarens anordningar hade han nämligen efter
Kuopios intagande och sin närmaste motståndares återtåg bakom vattendragen i
nämnda stad kvarlämnat generalmajor Rachmanov med 5 bataljoner, 1 skvadron, 20
kosacker och ett artillerikompani samt med återstoden tågat västerut för att öfver
Koivisto hota svenska hufvudhärens vänstra flank. Den 22 juni anlände han med
hufvuddelen af sina krafter till Rautalampi, under det avantgardet, som på båtar
färdats öfver Konnevesi, hann fram till Koivisto och därifrån trädde i förbindelse med
Rajevskijs yttersta afdelningar, hvilka stodo vid Saarijärvi. Alla broar voro emellertid
så grundligt förstörda, att det dröjde en vecka, innan marschen kunde fortsättas. Då
nu underrättelse kom från Rachmanov, att denne långt ifrån att kunna drifva Sandels
från Toivaia och knyta förbindelse med den ryska kavalleristvrka, som skulle afsändas
från Sordavala genom Karelen, tvärtom fruktade att blifva kastad öfver ända af dennes,
såsom han trodde, öfverlägsna skara, beslöt Barclay de Tolly den 29 att helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
