Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifva det företag, vid hvilket hans öfverbefälhafvare fäste så stor betydelse, och
återvända till Kuopio. Han lät endast 2 bataljoner och 100 kosacker fortsätta vägen
till Saarijärvi. Här finna vi betydelsen af ställningen på Savolaksvägen, hvilken
varit alldeles främmande för Cronstedt, och vi ledas äfven till tanken på, huru
förhållandena kunnat gestalta sig, om konungen af Sverige lyssnat till den insiktsfulle
Tibells råd.
Själf reste Barclay de Tolly före sina trupper och hann redan samma dag till
Kuopio, tids nog för att få skåda svenskarnas nästa anfall.
I sin sträfvan att draga fiendens uppmärksamhet på sig leddes Sandels jämväl
af önskan att hindra fienden sända trupper västerut. Då han fått veta, att Barclay
de Tolly aftågat med 2,000 man, beslöt han att genom ett nytt anfall locka honom
tillbaka, hvarjämte han ville begagna tillfället att taga till fånga den till 500 man
uppskattade styrka, som höll Kelloniemi udde besatt, samt bemäktiga sig dess kanoner
och båtar. För att skaffa sig kunskap om ställningen på den fientliga stranden använde
han ryssarnas vanliga medel att ditsända en parlamentär. Fältmätningsofficeren, kapten
Burman reste sålunda iväg, åtföljd af några andra officerare, och fick i uppdrag att
öfverlämna några enskilda bref. Samtidigt härmed undersökte han stranden och
utsatte på en medförd karta alla ryska batterier och posteringar. På grund af dessa
upplysningar uppgjordes planen för anfallet, hvilken såsom vanligt kom att lida af
den olägenheten, att anfallsstyrkan splittrades sönder i för många delar, hvarigenom,
då missförstånd tillika uppstod, erforderlig samverkan mellan de olika afdelningarna
uteblef (se kartan sid. 210).
Dolda af en stark dimma, skötos kl. 11 på aftonen den 30 juni ett hundratal
båtar ut från Toivala strand och ordnade sig i fyra olika afdelningar, hvilka med någon
tidsskillnad ilade ut åt fjärden. Främst färdades 150 man med två kanoner under
Grotenfelts befäl, och hade dessa till uppgift att beskjuta de fientliga batterierna vid
och söder om staden för att draga fiendens uppmärksamhet ditåt. Det egentliga anfallet
skulle utföras af 240 österbottningar, som under kapten Söderhjelms befäl skulle landstiga
vid Kettulanlaks, norr om Kelloniemi udde, samt af 500 man med två kanoner,
hvilka under Dunckers befäl skulle landsättas på en udde söder om Likolaks. Under
det en tredje, 100 man stark grupp med två kanoner under kapten Burmans ledning
löpte rakt på Kelloniemi udde och därigenom drog fiendens uppmärksamhet på sig,
borde de båda öfriga grupperna sluta ihop på ryssarnas återtågsväg, hvarefter alla
deras på Kelloniemi udde stående trupper och kanoner skulle blifva segrarens byte.
Så enkelt skulle saken emellertid icke aflöpa.
Grotenfelt anföll på utsatt tid, kl. 1 på natten, men mottogs af så häftig eld,
att hans båda kanonbåtar togo läck och han måste draga sig tillbaka. Söderhjelm
landsteg äfven i rätt tid och dref fiendens på stranden utbredda jägare tillbaka, men
någon Duncker hördes icke af. Ryssarna, som anade, hvad som förehades, utrymde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
