Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" Meddeladt från
allmänheten
Till Redaktiouen för »Finska Wecko-
bladet«.
Jnsändt.
J deit intressanta broschyrett ,,Till
minne af biskopswisitatio-
neti i Helsingfors«, som säljes
till förmått för Stadsmissionen härstä-
des, ingår ett yttrande rörande »Wal-
denströtnianerue«, hwilket .i dess sam-
manträngda form katt ivilseleda de i sa-
ken okunnigt-, på samma gång det för
dem, det åsyftar, kan synas stridande tttot
sanningen.
Det heter i nämnda broschyr: »Ännu
återstår ett parti i tvärt land, hwaröswer
jag bör yttra inig, neinligen Waldenströ-
mianerna, aftvikande från oss förnämli-
gast i läran om försoningen, i det de-
sainme förneka eller förringa Kristi ställ-
företrädareskap för oss i Hans lidande
och död, hivarigeuotn hans blod icke blir
en lösepeniting ifrån syndens skuld och
straff samt icke ett renittgsmedel från
wåra synder«.
Wid genomläsandet as dessa ord kän-
ner ntan sig manad att fråga: hivari
landet finnes det parti, sont skulle hafwa
gjort sig skyldigt till sådatt förnekelse?
Det tnåste helt och hållet hafwa afwikit
från mästaren. Ti) Waldenströttt sjelf
kan åtminstone icke beskyllas för dylik
lära. Jngen katt ntera afgjordt än han
fratnhålla Jesit blod såsotit ett renings-
iuedel från tvårasyitder. Hatt säger der-
om i »Guds etviga frälsnings-
råd« (sidan 200, st. 8701: ,,Jesn blod
— o underfulla ord! Tänk huru många
tuseit sinom tusen de äro, som funnit lif
och frid genottt Jesu blod. Alla dessa,
som någonsin blifivit upprättade och för-
lossade från sina synder — hwarigenom
har deras förlossnittg skett? Swar: Ge-
uom Jesu blod. När en, sout kanske
många år med mycken suckan förgäftves
arbetat för att genom egna werk bliftva
rättfärdig — när en sådan slutligen på
en gång blir fri, glad och salig — hivad
är det då för ett underbart medel, hwari-
genom detta skett? Swar: Etidast Jesti
blod. Hwad är det, font år ester år
behåller de troende wid lif? Htoad är
det, foin renar, helgar, stärker dem satiit
gör dem till segrare öftver syndeu,tverl-
den, döden, djefwulen och allt ondt?
Swar: Jesu blod. Och den skaran der,
sout står omkring Lainmets tron i etvig
härlighet, hurn kom hoii dit? Hwad
tvar det, som gjorde henne ren och tvär-
dig nog att stå der? Swar: Jesu blod.
Hon har twagit sitta kläder och gjort
dem htoita iLaiumets blod, säger bibeln.«
Angående lösepenniugett säger hatt i
nämnda bok (sid. 234, ll. 432): «J
denna syndens träldom hade tvi nitalle-
summans ivarit etvinnerligen förlorade.
vin icke Jesus kommit i werlden· Men
nu behöfiva tvi icke förgås, ty han har
kommit, hatt har förnedrat sig och stigit
ned i djupaste djupet af ivår nöd för att
friköpa d. är: förlossa oss ur tvår för-
färliga belägenhet. Derom säger han
sjelf: Menniskans son är icke kommen
för att låta sig tjenas titan för att tjena
och giftva sitt lif till en lösepenning för
många (Mark. 10: 45). Såsoin tvi re-
daic förut sagt, så säga tvi igen i hans
tuandomssannamiuelse, hatts predikan,
hans lis, hans lidande, hans död, hatts
uppståndelse och hans tverldsregering —
allt är det riktadt på denna enda punkt
i tvår återlösning från alla tvåra fien-
der, från synden, döden och djefivulens
tvåld««. J boken ,,Stycken af lif-
tv ets ord« säger han i st. för den 2
mars med anledning af 1 Tint. 2: 5,
.0«1l
6: »Det namn. hivarmed den i Kristtis
åt oss beredda frälsningen här benäm-
nes, är återlöstting eller återköpning.
Detta namn förekommer ock på flere att–
dra ställen. Dermid frågas; hivem tvar
det, som skulle lösas? och Skriften swa-
rar: menniskan; åt hiveitt tvar det,
soitt ntenniskan skulle återköpas? och
Skriften swarar: åt Gud; hwem mar
det, som skulle köpa menniskan åt Gud?
och Skriften swarar: Kristuszhivarmed
ivar det Kristits skulle köpa mettniskan
åt Gud? och Skriften swarar: med
sitt blod; hivarisrån war det Kristus
skulle köpa menniskan åtGud? och Skrif-
ten stvarar: fråit syndeit och döden
och djefivulens måld.
Mycket mera wore att anföra i sam-
ma sak, men det aitförda må ivara nog.
Den, som i föreliggande fråga icke är
nöjd med andras omdöme titan önskatt
bilda sitt eget,· må läsa anförda skrifter
och derefter döma. Som den ärade bro-
schyrförfattaren mot ostvannåmttda lära
häntvisat till Luthers förklaring öfwer
2:dra artikeln i tvår katekes, bedja wi
läsareit sjelf jemföra nämnda förklaring
med oftvanstående citater samt oin möj-
ligt upptvisa skilnaden. För tvår« del
instämma ivi af allt hjerta i författarens
omdöme oiti Luthers isrågatvarande för-
klaring äfivett beträffande slutorden: »Det
är wisserligen sant.« J. A. K.
Till Ned. af Finsta Weckobladet.
Från landsbyggden.
Då jag mot qwällen hemkin från
mitt arbete, trött och litet utbråkad,
fann jag henne sittande wid dörren i
mitt kök. Det war en medelstor utvin-
na med fina, intelligenta drag, på hwilka
resignationen tryckt sin stämpel. Min
trötthet sörswann plötsligt och sedan
wår lilla handel mar uppgjord, inlät
jag mig i samtal med den gamla, i
hwars stelnade drag jag förgäftves sökte
leta det uttryck, som fordom besjälat
dem. Hon swarade mig stilla,«enkelt
talande liksom i drömmen.
Hoit wäfde band med döttrarna der
hemma och dagarna gingo, den ena ef-
ser den andra; hon hade det, Gud ske
los bra. Då korgen är full med band,
wandrar gumman till staden och sör-
säljer dem. —- Jbland år det nog swårt
att få någonting såldt men det går
nog ändå; — döttrarna wästva så
jemna, wackra band, sade hon stylt-
— Huru hon bles enka? —- Ah ja,
det war nog för twå år sedan det
hände. —- Han for till staden med bror
sin och många andra; de drucko sig
wartna och på återwägen war han icke
klar. Då tville han ej wåga sig ut
iswä en, men bror öfwertalade honom
szå soro de alla af ut i yrwädret,
glada och stojande. Men når sedan de
andra kommo hem sant på lördags-
qwällen, ocv gubben ej war med, då
spände gossen för släden och tvi foro
ut i natten för att söka honom. Kallt
tvar det och mörkt tvar det, och ingen
funno tvi.
På söndagsmorgonett kom kyrkoful-
ket med bud, att wi skulle komma ut
på isen. Qch der stod hästen, hwit as
rimfrost, med släden fastsrusen i isen,
ett stenkast srått stugan, — men gub-
ben låg bakom släden och honom fingo
tvi ej upp, ty kinden och rocken hade
frusit fast och snön hade yrt upp om-
kring bonom. Och tvi hade ej ens hört
honom ropa åt hästen! —- Men rundt
kring släden hade han trampat ned
snön, då han försökte gå sig warm,
som han så osta hade gjort förut.
Han märkte nog inte att slådeti satt
fast, ty det yrde ju emot; — och så
war han full, stackare! Det brukade
han icke wara.
Wi hemtade matten från stugan och
så fingo wi honom lös och såstötte wi
kufn häfttreaturet, som ännu war wid
1 .
Men nog räcker den qwällens sorg
för hela lifwet. «
Gumman torkade hastigt bort ett tar
med halsdukgsnibbem — Nej.iär sitter
jag och spiller bort tiden för Er och
mig- God natt, och tack för god hatt-
del, det war det mesta jag sålt på
länge.
Och ut wandrade hon med korgen
på armen och med samma milda uttryck
i de stelnade dragen.
gårdag-skolun.
Textutrednitig
Söndagen den 17 Febr. 1888.
Matt. lö: 21—-85.
Wigten af ett förlåtande sinnelag.
Den underwisning som Jesus i sin
guddomliga lärarewishet här gifwer sitta
lärjungar om wigten af ett förlåtande
sinnelag, är af den största wigt att be-
akta för alla Jesu efterföljare, emedan
Herren med afseettde härpå grundar sitt
förhållande mot oss· ,,Otn J förlåten
menniskorua deras öfwerträdelser, så skall
ock eder himmelske Faber förlåta eder;
men om J icke förlåten ntenniskorna de-
ras öfwerträdelser, så skall eder Fader
icke heller förlåta edra öfwerträdelser.««
Matt. 6: 14—15. Förlåta tvi, få få
tvi förlåtelse af Gud; förlåta tvi icke,
så få tvi ingen förlåtelse af Gud. Der-
med har Gnd lagt istvår egen hand, ont
han skall förlåta oss eller ej; huru så?
Glöm ejitvilkoretl Må wi tänka derpå
hivarje gång tvi bedja bönen ,,Fader
wår««. Du förlåter din kantrat, en att-
uan sin granne, slägtinge, fiende. Htvar-
för? Dtt gör måhända dertned glädje i
huset, i hjertat. Godt och wäl; nten
femte bönen, som Herrett i tvår text
skärper, attgifwer äftven ett annat skäl,
hwilket? Att Gitd måtte förlåta mig,
Echt jag slippa fara till dödsriket med mitt
a .
Guds barns förlåtande sinnelaå är
kännetecketi på den guddotnliga förlåtel-
seu. Jesu underwisning här, liksom då
han i Matt. 6 lär sina lärjungar bedja
och i v. 14—15 ntwecklar den femte
bönepunkten i bönen Faber tvår, är der-
för stäld uteslutande till Jesu sanne be-
kännare och efterföljare, emedan endast
hos dem ett sådant werkligt förlåtande
sinnelag kan förefiunas.
Det är särskildt trenne saker som Her-
rens underwisning lägger oss och wåra
unga lärjungar på hjertat. a) Att tvi
skola betrakta och känna tvåra synder
(nämnen ttågra!) såsont skulder. På
detta följer ånger och bedröfivelse, och så
kommer af sig sjelf b) bönen till Gud
om förlåtelse.
Och har man sjelf fått erfara förlå-
telsens ljuftva nåd, så e) förlåter man.
Börjen redan nu, kära barn, med det
sistnämda, efter Jesit ex., som. när han
blef bannad, icke bannade igen, och när
hatt led icke hotade, utan stälde håmden
till honom, font rätt dömer. — Låten
aldrig edra läppar fläckas af sådana ord,
som dessa: Det skall han (hon) få dyrt
betala; det skall hatt få sig en vinares-
beta för, det kan jag aldrig förlåta ho-
nom. Huru? Timk, ont Gud skulle
säga på samma tvis till oss. Förskräck-
ligtl Och hatt skall säga så till oss, om
tvi ej förlåta. Må tvi besinna detta!
Eti författare yttrar följande om den
tverkan, som Gads förlåtelse utöfwar på
tvår förlåtelse: ,,När det regnar mycket
från himmelen, jå flöda tunnorna under
takrännorna öfive.«.« Uttyden denna bild
och tillätupen den på dagens text för
edra små lärjungar i söndagsskolan.
Luthers hustru, Käte, gaf en gåttg sitt
tjenstefolk en lexa. d. tv. s. hoit före-
brådde dem för någon förseelse. Luther
hörde detta och sade: Kära Käte, har
du också bedit ett Fader tvår före din
predikan? Hivad mente Luther dermed?
Det i urskriften begagnade ordet talent
betecknar sannolikt ett wärde as omkring
4,000 kronor (se v. 24). J urskriften
denarer (se v. 28) som motswarar 67
ore.
F r å g o r:
Hitrtt lyder den fråga, font Petrus
här framställer till Jesus? Httrtt många
gånger ansåg Petrus, att titan borde för-
låta? Hwad stvarar Herren härpå?
Hwad tnenar Herren, då han här säger
sjuttio gånger sju?
Jnskränker han wårt förlåtande till
bara detta antal eller har han lagt en
tnera tvidsträckt befallnitig deruti? Huru
många gånger will han sålunda att wi
skola förlåta? Så många gånger tvår
nästa bryter oss emot·
Hwarigettow inskärper Herreii än yt-
terligare denna sanning? Genotii en lik-
nelse. Huru lyder denna liknelse?
Hwarwid liknar Herren himmelriket?
Hwad fann han wid denna undersökning?
Hurn mycket ivar denne skyldig? Kuude
mannen betala denna skulds Htvad be-
falde konungen, att matt derför skulle
göra med den skyldige tjenaren? (På
detta sätt fick den skyldige gälda sin skuld).
Detta war nu för den arme tjenaren
någonting förskräckligt. Och hivad heter
det, att han gjorde för att blidka den
stränge fordringsegarenP Lät han sig af
hans böner bewekas? Och huru åda-
galade han (konuugen) detta? Hwad
wisade konungen sin tjenare genom denna
handling? (kärlek, barmhertighet och ett
förlåtande sinnelag.)
Wi wilja nu fortsätta. Med huru-
dant sinne gick, tron J, den arme tjena-
ren bent från sin herre och konung?
Och hwilka mer än han gladde sig åt
skedda? Men på samma gång han här
öflver måtte hafwa gladt sig borde ban
ock hafwa lärt någon ting mycket wigtigt,
hwad? Gjurde han detta? Tytvärricke.
Htvad inträffade nämligen kort deref-
ter? Hivem kom ihans wäg? Huru
mycket war denna honom skyldig? War
denna summa stor eller liten jemförd
med hans egen skuld? Men huru gjor-
de han med honom? War detta barm-
hertigt eller obarmhertigt? Hivent fick
emellertid kunskap härom? Htvad gjorde
konungen då? Och hivad följde härpå?
Htvilket straff fick han för sitt oförswar-
liga sinnelags — Hwetn tron J Her-
ren menar med den der konungen? Och
hwent kan den du: tjeitaren wara? (ivi
menniskor). Huru stor är tvår skuld till
Gud?
Men hivad skall ske den som bryter
emot Gud? När tvi nu icke kunna be-
tala wåra skulder till Gud, så kuntta wi
endast blifwa befriade ifrån dem på ett
såti, hwilket? När tvi bekänna wåra
synder (skulder) inför Gud, hivad will
han då göra? Nu kunna menniskor också
bryta emot oss på många sätt. Näinn
några! Men huru äro dessa brott emot
oss jeniförda med tvåra brott emot Gud?
De äro mycket, mycket små. Då nu
Gnd tvill förlåta oss ivåra stora synder,
hivad böra tvi då göra gent emot wåra
medmenniskors brott emot oss?
Hwilkett lärdom inskäper Herreii till
slut i tvår text.
Om Gud fått förlåta oss ivåra synder,
iuen tvi ej wilja förlåta wåra medmen-
niskor deras brott och synder emot oss-
htvad skall då inträffa? Huru bedja wi
derför i den femte bönen? Huric lyder
också tänkespråket? o. s. w-
(Efter SanningswittnetJ
skäll salu.
Tl Missianglutltljandiln
OOlsoirtoototrer,
1—8 (Obs.! skytt häfte) inb. 1: 50 p.
Junehåller sånger sjungna wid eft-
midd. tnötett i Allianshuset.
Arons li «,
inneh. stycken såwål till tväckelse och
tröst font till uppbyggelsc och helgelfe
för troende, jemte goda lärorika berät-
telser. 1—4 årg. inb. i ett band 3 mk
50 p. För årg. 1 mk 25 p.
xivistlig glituliriruit Burnliduiug
omtvärlanda lärorik läsniitg för barit,
med många planscher. 1—3 årg. inb.
i ett band 3 mk. För årg. 1: 50 p-
Foriopiaito- of. Mäbeliabtili
1
Helsingfors-.
Tillvorkning af alla Sigge avstäng-instin-
mouter, såsom pianinos, kvartalet-, vit-trot-,
m. m. Reparationer utföras omsorgsiullt
och billigt-, äfvenså- Stämning at’ just-ru-
monter.
Mokanislca domstolar med bord, im-
vimcibara äfven Som vagns-r- (Del; enda-
fadrilcatst härstädes.)
l. A. Bask,
Anne-gatan mo Z-
Helsingsors, Huftvudstadsbladets tryckeri, tess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
