Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« kalbetttobladet.
Helsingfors,
Forsöagen den 23 Zebruari
Nro s.
1888.
Yrenumerationspris :
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Mikaels-gatan 1
elt år .....
alft år . . . .
jerdedels är. .
2 mark —- penni
1 mark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 mark 50 penni ..... 3 mark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
J lands-oktett
penni.
N e d a k t ö r:
smitt Eskils-ism adress: Estnäsgatan N:o Z.
Znnanser
emottagas å Missionsbokhandeln, Mikaelsgatan l, ii
10 penni för petitrad; afsedda att föra-om i detta
blad äfmen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
jlr okt glinlaulig ständer flirt-
lagdu disseutkrlugtftitslttgrt till-
stedgsitillundkT
(Fokts. skatt mo a).
Af det wi från kyrkans och statens
ståndpunkt anmärkt mot dissenterlags-
förslaget, torde redan framgå, att det
,–icke heller frätt dissenters ståndpunkt
I- kan mura tillfredsställande. Det har
. förut blifmit anmärkt, att lagförslaget
1 endast asser en del dissenters, under det
andra fortfarande måste lida as sam-
. ·wetstwåns.1.. Detta beklagliga förhål-
, lande är redan nog, sör at framkallt
- alla rätsänkande dissent rs protest etnot
s lagförslaget. Mett härtill kommer, att
detsamma innehåller bestämmelser,« som
måhända göra det alldeles oanwänd-
bart äsmen för de dissenters det afser,
och som skulle wilja begagna sig afbet-
samma.
Så t. ex. stadgas i § 3 att dissen-
terförsamling skall mälja en förestån-
dare, som innehar den bildning, att lä-
nets gumernör kan godkänna malet
samt att, innan malet sålunda godkänts,
församlingen icke eger rättighet att träda
i utöfning af henne tillkommande rät-
tigheter. ·
Föreståndaren ålägges att öfwermaka
församlingens gndstjenster och andakts-
öfningar, att lag och fedlighet icke kräkt-
kas eller god ordning åsidosättes. Om
dylik öfwerträdelse sker och icke på fö-
reståndarens anmärkning rättas, skall
han anmäla förhållandet hos guruer-
stören.
Widare skall föreståndaren föra för-
teckningar öftner församlingens medlem-
mar, motfmarande i tillämpliga fall
dem, som böra ingå i de af ewangel.
lutherska presterskapet förda kyrkoböcker-
na, såsom ock upprätta »andra« för-
teckningar, hwilka af landets styrelse
kunna föreskrifmas, utfärda intyg, af-
lemna statistiska uppgifter samt för öf-
rigt ställa sig till efterrättelse lag och
de »särskilda föreskriften-, som af me-
derbörlig myndighet honom meddelas-
Dertill skall föreståndaren enligt §
10 answara derför, att hwad gällande
lag och författningar föreskrisma beträf-
fande lysning, äktenskapshinderoch för-
ord, aftoittrissg och öfriga iakttagelser
wid äktenskaps ingående, marder behö-
rigen iakttaget. Uppfyller han icke dessa
sina åligg:mden, straffas han allt ester
brottets beskaffenhet m.d böter, fängelse
och afsättning.
Dessa stadgar angående föreståndare
kunna dissenters icke underkasta sig:
s I:o Emedan det öfwerlemnas åt gu-.
mernörens godtycke att hos en mald
ii församlingsföreståndare fordra t. ex.
folkskolebildning eller unimersitetetsbild-
ning, teologisk eller juridisk bildning för
att kunna godkänna malet-
2:o Frere dissenterförsamlingar sakna
inom sin trånga krets personer med den
bildning, som det föreslagna förestån-
datekallet kräfmer.
3:o Föreståndaren sknlle blifwa en
under länets gumernör lydande katts-
list och fiskal öfmer församlingen, i stället
för att till församlingens uppbyggelse
i likhet med apostlarne beständigt få
egna sig åt bönen och ordets tjenst-
4:o Dissentersörsamlingarna skulle ge-
notn ifrågamarande stadgar egentligen
blifma statskyrkor i miniatyr, som änntt
mer än den lutherska statskyrkati more
beroende as staten och utsatta för den
werldsliga maktens inträng. Men huru
skulle de då kunna stå på bibelns och
den apostolkska trosbekännelsens grund
såsom dissenterlagförslaget i början så
mackert söreskrifwer?
Ett annan för ewangeliska diosenters
lika oantaglig stadga är den i § 4,der
det bland annat heter, att främmande
protestantiska trosbekättuare ej må för
deras församlingar, inrästtningar eller
, stiftelser utan Kejsaren och Storsurstens
tillstånd förmårfma och besitta annan
fast egendom i landet än kyrkotomt och
begrafningsplats jemte derå uppförda
nödiga byggnader. —-
Nödiga byggnader å kyrkotomt och
begrafningsplats är wäl kyrka och möj-
ligen likhus eller ,,grafkapell«. Men
kristna församlingar behöfma icke blott
kyrka för ordets predikan samt plats
för sina döda. De; behöfwa skolor för
sina barns kristliga underwisning. De
wilja herbergera sina husmilla, kläda
sina nakna, mätta sina hungrande samt
wårda sina sjuka och ålderstigna. Och
detta kan mäl icke staten eller statskyr-
kan tycka illa om. Men skola de mäl
hasma skolor utan att få ega skolhus?
Skola de taga mård ont warnlösa barn
och ålderstigna, sjuka och fattiga utan
att för detta ändamål få ega hus och
hem eller nödiga inrättningar? Jngen
will mäl påstå att kyrkan eller begraf-
ningsplatsen lämpar sig för sagda än-
damål. Men hmarför skall det då bero
på gunst och nåd, hurumioa dissenter-
församlingartta skola få ega hus och
hem för ifrågamarande, inom hwarje
ordnadt samfund nödiga inrättningar?
Hwilka kristne dissenters kunna mål un-
derordna sig en förordning, som i så
betänklig grad är egnad att inskränka
den kristliga mälgörenheten? -
Förbudet i § 6 mot att upplåta sko-
lor eller andra uppfostringsanstalter, i
hwilka underwisning i religion af främ-
mande trosbekännare meddelas, för barn
af ewangelisk lutherska trosläran, är
allt för obilligt J denna sak borde
föräldrars eller målsmäns önskan iall-
mänhet så wara afgörande. Låtom oss
t. ex. föreställa oss attnågot fattigt och
manioårdadt barn af lutherska föråldrat-
med föräldrarnes eller målsmänssamtycke
kärleksfullt tnottoges i ett metodistiskt el-
ler baptistiskt barnhem och der erhölle en
omsorgsfull mård och uppfostran,men me-
derbörande myndigheter derför skulle
upplösa barnhemmet och straffa dess
föreståndare med ända till ettusen marks
böter! Hmad skulle tvål ett oförmilladt
rättsmedmetande säga derom?
Dissenterlagsörflagets bestämmelser
om ålder-t, då öfwergång från ett sam-
fund till ett annat kan ega rum, måste
frätt dissenters ståndpunkt ogillas af
samma skäl som från kyrklig, hwarför
wi i denna del misa tillbaka till n:o 6
as denna tidning.
Bestämmelsen i § 15 ont fötsamlingsj
upplösning synes mindre wälbetänkti
Det är ju fråga om församlingar på
bibelns och den apostoliska trosbekän-
nelsens grund. Meti sådana försam-
lingar måste enligt Guds ord och apo-
stoliskt föredöme ur sin gemenskap ute-
sluta hwarje laglös och lastbar eller up-
penbart ogudaktig medlem och sålunda
förebygga församlingens förfall och upp-
lösning. Gtt bestämmelse om försam-
lings upplösning tosde alltså wara öf-
werflödig Meti deremot är en be-
stämning, som medgifmer uteslutnin
ass uppenbart ogudaktiga och lastbara
medlemmar ur den kristna församlingen
och derjemte ordnar de uteslut-tes rätts-
liga ställning i samhället, alldeles nöd-
wändig, derest någon församling på bi-
belns och den apostoliska trosbekännel-
sens grund skall kunna lagligen bildas.
Några mindre migtiga anmärka ngar
t. ex. om dissenters skattskyldighet un-
der statskyrkan, etc. kunde ytterligare
frätt dissenters ståndpunkt göras. Men
då tidningens utrymme redan blifmit
starkt anlitadt för denna frågas behand-
ling, milja mi härmed afsluta.
J. A. kk.
Helsingfors ilen 23 Fehruari.
Uti u:o 13 för den 14 iunew. febru-
ari«««af«tidningeTIHämeen Sanomat«,
hmilken sotn bekant utgistves i Tawafte-
hus, läses en insänd uppsatsiöswcrsätt-
ning sålydande:su
Sammetsstörisg.
—På sednare tid har tvår stad sätt njuta af
ttvenne omkring resande willolärares, mar
landsman hr Braxetts och swenske undersåten,
bagaregesällen tsåsoni det uppgifmes) hr Ny-
rens andliga läromerksanthet. Wid denna de-
ras werksamhet, uti hwilken de tmärt (jyr-
kästi) afwika från mår Luth. kyrkas lära just
uti dess hufmndstycken, har äfweti i tvär stad
warit temligen mycket åhörare närmarande,
särskildt fruntimmer-· Af denna anledning och
emedan dessa herrar ha åstadkommit störing (,«
st) Särskildi har floleleoernaö föräldrar
blifwit bekymrade för ina barn-
uti tvärt samhälle, har mår församlings själa-
herde i samråd med kyrkorådet warit timm-
gen skrida till anmändning af de i kyrkola-
gens § 33 tillåtna åtgärder, för att hindra
millolärornas tvidare spridande. Sålunda
sammanträdde kyrkorädet den 8 dennes och
beslöt enhälligt: att nämnde tvillolärare skulle
förbjudas att å orten for. « med sin sör-
derfliga lärotoerksamhet. «
J tro att dessa willol a lagen och
lemna mår ort hoppas i cke längre be-
höfwa lida deras sällskap
Må detta wara ett exempel äfwen för an-
dra församlingar, »att taga sig till mara för
de falska profeter, htvilka komma till dem i
fårakläder, men inwiirtes äro glupande ulf-
mar·«.
Ehurtt tväl här katt sägas att reflek-
tionerna göts sig sjelfma, kunna tvi ej
underlåta att bifoga några ord. Att-
nuirkningswördt är först att ins. icke ens
antydnings-tvis- omnämner btvari de för-
derfbringande willoliiror bestå, hmarmed
dessa ,,nlstoar i fårakläder«- bringat oro
och stört samwetsfridenj å dett ort, der
de uppträdt. Ej heller ha mederbörande
aktadt nödigt att taga närmare känne-
dom om de ifrågaivarande predikanter-
nas werksaml)et, då de ju, såsont tidi-
gare berättats, tillstått, att endast ettas
detn åhört ett enda föredrag, s) utan de
ha sannolikt endast på grund af hivad
de hört berättas utfärdat predikoförbudet.
Håruti torde de åtminstone ej ha följt
kyrkolagens föreskrifter, som bjuder att
preft bör flitigt besöka dylika lekmanna-
predikanters möten. Kyrkorådet iTama-
stehus har icke dragit i betänkande, att
beteckna andra såsom willolärare, blott-
derföre att de ej stå inom statskyrkan.
Eget nog finnes i samma nummer as
,,Hämeeti Sanomai«, derifråtc ofmanftå-
ende är taget, infördt biskop Alopaeus’
yttrande angående dissenters uti hans
nyligen utgisna bekanta broschyr ianled-
ning af biskopswisitatiotieti i Helsingfors
förlidet är. Detta frisinnade om tole-
rans och aktning för olika tänkande mitt-
nande yttrande af ett af kyrka-is öfwer-
hnfwud, skulle mera förtjetia att beaktas
af dem som äro färdiga att utan besin-
ning i trossaker fälla domen öfwer an-
dra. Dett störing, som dessa predikan-
ter åstadkommit, torde ej warit annan
än den, sotn uppkommer då tnenniskorna
makna upp öfmer sitta synder och fä deti
sorg, som är ester Gads sinne, hwilken
åstadkommer bättring till ett-innerligt lif.
Hwad. hr Nyrtin beträffar kunna wi
upplysa att hatt icke år eller någonsin
marit bagaregesäll, utan folkskollärare och
att han, efter att ha genomgått ett pre-
dikantskola i Swerige, under många år
werkat som missionär, dels i Ryssland
dels i Finland. Må man föröfrigt
komma ihåg, att samhällsstiillning och
lärdotti ej äro tvilkorett för ett rätt för-
kunnande af ewangeliutu. Wår Herre
k) Herr Ryrtstt har tillsändt oss enrättelse,
enligt hwilkett den ifrågatvarande kyrkorädöi
medlemmen nppgiftnit sig hastva älört icke en
gång utan någon gäng ett af de Einsta före-
dragen; intet stoenskt föredrag ha e deremot
åhörts af någon af medlemmarne.
Redcs anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
