- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
55

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

det förstod hon nu. Efter att en lång stund ha sutit
försjunken i tystnad svarade modren: »Och emot mig är
det ingen synd? Hvar har jag då hela denna tid varit,
eftersom du icke sagt ett ord till mig?» — »O, mor, hjelp
mig, var icke hård emot mig nu; jag känner, att jag
kommer att pligta derför, så länge jag lefver, men derför
vill jag också bedja Gud om att snart få dö! — Gode,
gode Gud,» började hon strax, i det hon knäppte
händerna mot höjden, »gode, gode Gud, hör mig, jag har
redan förspillt mitt lif; det har intet mer för mig, jag
är icke sådan, att jag kan lefva, jag förstår icke lifvet;
gode Gud, låt mig derför få dö!» Men Gunlaug,
hvilken redan hade hårda ord på läpparne, svalde dem
och lade sin hand på dottrens arm, för att böja ned den
från denna bön: »Styr ditt sinne, barn,» sade hon, »fresta
icke! — Vi måste dock lefva, om det än svider.» Sjelf
drog hon några tunga suckar och steg upp. Hon satte
aldrig mer sin fot på vindsrummet.

Ödegaard hade fallit i en sjukdom, som såg ut att
bli farlig. Under denna flyttade hans gamle far upp
till honom, tog till arbetsrum ett vid sidan af hans och
sade till alla, hvilka bådo honom spara sig, att han
icke kunde; hans skyldighet var att vaka öfver sonen,
hvarje gång denne förlorade någon af dem han älskade
högre än sin far.

Så stod det till, då Gunnar kom hem.

Genom att visa sig långt före fartyget, med hvilket
han for, skrämde han nära nog lifvet ur sin mor; hon
trodde, att det var hans vålnad, och ej stort bättre gick
det hans bekanta. På alla undrande frågor gaf han
blott obegripliga svar. Man fick dock snart bättre; ty
ännu samma dag han kom, blef han jagad ut ur Gun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free