- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
110

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

vänd, och det var mycket roligt. Då de andra fortforo
att hålla sig tysta, klagade hon öfver, att detta hade
förstört aftonen för dem; ty hon hade gladt sig så mycket
åt »Romeo och Julia», hvilken de nu läste högt, hon
hade just i afton tänkt få Signe till att ånyo uppläsa
den scenen, hvilken föreföll henne som den skönaste af
alla: Romeos afsked från Julia på balkongen. Midt
under hennes ordsvall inkom en af pigorna från
brygghuset och sade att det fattades klädstreck; en bundt var
borta. Petra rodnade hastigt och reste sig: »Jag vet
hvar de äro; jag skall hemta dem.» Hon tog ett par steg,
men ihogkom då branden, stadnade och blef blossande
röd: »Gud, de ha visst brunnit upp: de lågo inne i mitt
rum!» Signe hade vändt sig mot henne, och prosten tog
fullt sigte på henne från sidan: »Hvad brukar du
klädstreck till?» Han andades kort, han kunde knappt tala.
Petra såg på honom, hans förskräckliga allvar gjorde
henne halft rädd, men i nästa ögonblick frestade det
henne till skratt; hon sträfvade mot en stund, men då
hon åter såg på honom, utbrast hon i ett så hjertligt
skratt, att hon icke mer kunde hejda sig; det fanns ej
mera ondt samvete i det än i en sorlande bäck. Signe
hörde det på klangen och sprang upp ur soffan: »Hvad
är det, hvad är det?» — Petra vände sig, skrattade,
hoppade, böjde sig ned och ville på dörren. Men Signe
stod i vägen: »Hvad är det, Petra, säg!» — Petra slöt
sig till henne, som om hon velat ha skydd, men fortfor
att skratta utan alla gränser. Nej, så bär sig icke
skulden åt, det kunde nu äfven prosten inse; — han
som stod på språng midt upp i raseriet, hoppade i
stället ned i skratt, och Signe efter. Ingenting i verlden
är mer smittosamt än skratt, och i synnerhet det skratt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free