Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
stol och allshärjarting, det här, påstod han. Domare
var älgen, och han hade en hel skara nämdemän till
hjälp; det var en gammal uf, så var det igelkotten
och gräflingen och några andra. Och kärande och
kärandenas vittnen vore de nästan allihop, så det såg
nog ganska mörkt ut för Människan, tyckte räfven;
ty hon var svarande, hon var åtalad för massmord
och skulle nu ransakas och dömas. Men Människan
skulle inte vara orolig; han, räfven själf, hade åtagit
sig hennes sak, han hade tjänstgjort som fattigadvokat
förr och skulle upphjuda all sin kända skicklighet,
det kunde Människan vara lugn för.
Han såg oskyldig och bottenärlig ut, men han
blinkade till när han sade fattigadvokat.
Han hade just slutat sin förklaring, då höjde älgen
sitt krönta hufvud, lät blicken glida öfver den för
samlade menigheten och upphof sin röst. En grann
röst, tänkte Karl-Herman som aldrig förr hört en älg
tala; lågmäld och dock mäktig, beslöjad och dock
tonande stark, som bruset genom kronorna i en högstammig tallskog, högt öfver ens hufvud ; Karl-Herman
såg mot marken och sänkte pannan, han kunde icke
annat. Det var dock endast några ord, älgen yttrade;
han förklarade sammanträdet öppnat och uppmanade
kärandena att framställa sina anklagelser och for
dringar.
Och fram stego de, den ena efter den andra. Yar
och en berättade sin historia, och varje historia var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
