Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orrmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
tassande genom snåren och lägger sig på lur inne i
kolkojan. Därtill är luften full af surrande sländor,
gräset af spinnande gräshoppor och huskarna runtom
af kvicka kvittrande mesar; en rödhake sitter i ett
gransnår i närheten och spelar i skymningen, och
på sensommaren ligger en orrkull gömd i ljungen i
gläntans kant.
Det är Orrmor själf, så är det tre unghönor och
tre tuppkycklingar. De ha det lugnt och bra där,
det behöfs en räfnos för att lukta sig till dem och
hökögon för att få syn på dem i den tjocka ljungen.
Orrmor kacklar och pratar, det är ett riktigt trefligt
ställe det här, tycker hon; sällskap har man också,
ekorrarna äro ena språksamnia och skojfriska småt
tingar, och blådufvorna äro ganska älskvärt och belefvat folk, fast en smula lättsinnigt förstås, aldrig
är det annat än kyssar och smek och famntag.
Ibland kommer en unghare skuttande på någon
af korsvägarna, han är vackert ljusgrå och tar sig
bra ut i grönskan. Han stannar mitt på bottnen,
sätter sig rakt upp och tittar sig omkring; pigga
ögon har han, de sno runt och kasta sig hit och
dit. Han får syn på Orrmor, hälsar och frågar
hur det står till. Han slickar sig om tassarna och
släpper några små runda kaffebönor i stybben; så
vänder han hastigt på hufvudet, kastar öronen bakåt
och skuttar bort igen som ett rullande nystan.
Han hörde väl något misstänkt, vad det nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
