- Project Runeberg -  Djur : skisser och historier från Storgården /
184

(1900) [MARC] [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Stopp, sade hau — se uppåt
Unghonan kilade bakåt smed några kvicka slag
på stjärten, men hanen kröp sakta vidare.
— Vänd om, yngling, sade storkräftan. Fördärfvet
väntar dig på denna vägl
Han hörde ej utan fortsatte, och några andra unghanar kommo krälande och följde honom.
— Vänd om, vänd om! sade siaren allvarligt.
Sen I icke henne däruppe, den gamla grå? Så ser
hon er. Akta er, barn!
Men de unga kröpo än fortare fram öfver den
ljusa sanden.
— Hör på siaren, sade en af dem. Han ser
spöken mitt på ljusa dan.
— Han börjar bli gammal, tyckte en annan. Och
så har lian hara en klo.
— Bara en klo! skrattade en liten ljusgrön och
blöt spoling, den minsta af hela hopen, och räckte
lång näsa åt storkräftan med sina två. Och de andra
vände sig om, stälde sig i ring och gjorde likadant.
Men storkräftan satt lugn och orörlig i sitt hål.
Håna ni, sade han. Ni kanske ångrar er en gång.
— Ja, när vi bli gamla, snäste en af småttin­
garna. Vi ha god tid på oss.
Men hon hade knapt fått sista ordet ur mun, förr
än en mörk skugga kom sväfvande och något hårt
och spetsigt tillbygge höggs in i hennes skal. Hon


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:55:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fkedjur/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free