Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruk, belägen circa 3 mil o. n. o. om Falun. Då de här en dag i sidvåg under stark
blåst rodde framåt, märkte de på afstånd något, som föreföll dem besynnerligt, komma
i god fart med vinden i den riktning att båten och det undransvärda föremålet snart skulle
räka tillsammans. Deras upmärksamhet stegrades nu och snart funno de till sin
förvåning att det var en stor orm, som höll hufvudet högt öfver vattnet och styrde kurs
med vågen rakt åt ett sund, kalladt Djupverkan, dit männerna i båten också ämnade
sig, men nu häpna och förundrade höllo åt sidan, medan vidundret samm dem förbi
rätt fram. I båten funnos 2 laddade bössor, men deras förvåning var så stor, att på dem
tänkte ingen, förrän det var försent, och denna försummelse harmade min far hvarje
gäng, han tänkte och talte på denna händelse.
Hvad ormens storlek beträffar, hade man god tid att observera hurusom dess längd
räckte öfver 3 vågspetsar, hvilka på en så stor sjö under hårdt väder kunna skattas
till circa 3 al. mellan hvarje vågrygg, och ormen således vara omkring 8 ä 10 al.
läng. Sä sagolik denna berättelse låter, har jag med afseende fästadt på min fars
ovanligt goda minne och den redighet, med hvilken han berättade händelser, som
passerat under hans lefnad, intet ringaste skäl att betvifvla sanningen häraf.
Min far, som väl hade så mycken reda på natural historien att han viste det
tillvaron af så stora ormar här i norden vore osannolik, förklarade ock att han aldrig
skulle trott derpå, om han icke tydligen sett det med egna ögon, och efteråt varit i
tillfälle att med kamraterna, som voro med, ofta samtala om denna undersyn. Han
trodde ock att några enstaka jätteormar verkligen finnas, helst som, enl. hvad kändt
är, ormarna upnå en mycket hög ålder, och af sin far hade han äfven hört berättas
om en stor orm, hvilken möjligen kunde vara densamma, som den han sjelf såg.
Berättelsen derom lyder sålunda: Min Farfar, också Bergsman som hade sitt
fäboställe vid Nyfäbodarna, i granskapet af den trakt der Korså Bruk nu är anlaggdt,
helt nära den förr nämnda sjön Hinsen, gick der en solig sommarmorgon jemte sin
dräng ut i den med björkar späckade skogen, att taga litet näfver till reparation
af ett tak. Sedan de hämtat livar sitt fång, motades de på en grön fläck i den skäriga
marken, hvarefter man vände åter till skogs att samla mera, men när de med sin nya
näfverfängst åter kommo framåt sin nederlagsplats, hördes ett vildt frasande i
näfver-högen och framkomna i skogbrynet, funno de till sin förvåning plattsen rensopad från
näfverupplaget, samt en ofantlig orm ringlad midt på platsen med lyftat hufvud
fräsande öppna sitt gap emot dem. Slagne af häpnad betraktade de vidundret en stund,
samt lemnade derpå sin näfver i sticket och skyndade förskräckte hem. — Min far,
som ingalunda var lätt-trogen i fraga om under, betviflade aldrig sannfärdigheten uf
denna berättelse, som dessutom omtalats af drängen, och han hade ju sjelf bevittnat
tillvaron af en sagolikt stor orm. — Enligt en efterföljande svårläst blyertsanteckning
hörde upptecknaren omkring 1860 talas om en koldräng vid Korsa Bruk, ^ ilken på
Hinsen varit ute för en stor orm, som bet i åran för honom.
Orig. i Landsmålsarkivet, Uppsala, 169:35. »Anteckningar och manuskript af
Albrect Steffenburg.»
BILAGA 15
till sid. 232.
Den gamla smedjan på Korsån.
Förr hörde man hamrarnas buller och bång,
man såg röken mot himmelens höjd.
Ty allt var i rörelse, allt var i gång,
det var arbete, liv, det var fröjd.
Nu hör man ej mera hamrarnas sång,
ingen rök man från skorstenen ser.
Och allt det. som smekte vårt öra en gång,
har nu tystnat, det höres ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
