Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårten Finne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sång ur skogens djup... Det var ej en vind,
ty sången hade melodi. Det var ej en fågel, ty
melodin hade ord. Och det var ej en, som sjöng,
det var en hel kör, där drillade och joddlade höga
sopraner, en visa om sommar, en visa om sol,
där brusade mäktiga mansröster, en hymn mot
himlen, en hymn till livet. Mårten Konung lyddes
— och Mårten Konung såg —
Där drog en bred väg genom dalen, där drog
ett ungt följe vägen fram. Där voro däjliga
jäntor, där voro smärta ynglingar. Par om par
gingo de, en fiolspelman i spetsen, och deras
gång var dans. Fram drogo de genom skogarna,
fram mellan åker och äng. Mot bärget, där
Mårten Konung drömde högst uppe på toppen.
De nalkas genom skogen, de klättra uppför
branten. De bilda en ring kring stenen, som är
Mårtens tron. Och en av dem talar —
— Konung, säger han, se ditt värk. Ditt
rike är ej längre en öcken, dina länder blomma.
— Konung, talar han, se din jord. Dina
skogar le, ty de famna blomstrande ängar, och
de hägna människors boningar. Dina bärg
fröjdas, ty deras guld flödar ut i solen, och deras
djup leva.
— Konung, ropar han, se dina barn. Ditt
folk sjunger dig en sång, ty du har givit det livet,
din släkt prisar dig och dina tjänare sjunga ditt
lov, ty du har låtit ett lik stå upp från de döda,
ty du har blåst in en själ i den döda skogen,
röda trådar av liv har du vävt in i skogens
mörkgröna duk, bärgens längtan har du låtit blomma,
och oss har du givit ett hem, en kula har du
givit vargens vilsna ungar! Konung, ditt folk
prisar dig — —
Där gick ett sorl genom skaran, ett dämpat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
