- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
21

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En friarfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taga sig uppför i sakta lunk — Sven Furu lyssnar
i tankar; än tar bjällerklangen bort ett ord, än hör
lian hennes prat utan att förstå, som ett tomt
ljud, som en bäcks entoniga porlande i tystnaden.

— Hm, fin häst han har, säger hon, fin sele, med

band och rosetter och allting–Vackra bjällror

han har, låter som han skulle fara till bröllop–

det är fredag i dag, har han tänkt på det — —

inte bra att ge sig ut på långfärd då–Springer

vackert, den hästen — — men vad har han i
vänstra framfoten — — tycker han haltar–

Sven Furu rycker till och håller in tömmarna,
men kan ingenting se. Och gumman pladdrar på.

— Hm, vacker päls han har–skulle

kunna få rum två i den — — men vad är det
med högra selpinnen — sitter lös tycker jag, inte
gott tecken — kan falla ur — —

Sven Furu rycker åter till, böjer sig fram, men
kan ingenting se. Han lagar till ett ont ord igän,
men tiger, leder så samtalet på andra ting och
frågar, om hon skulle ner till byn eller vart?

— Skulle väl det, svarar käringen. Skulle
ner till prästen — — håhå jaja, det livet! Trodde
prästen skulle kunna hjälpa — — jo pytt kan

han–sånt hjälper nog ingen doktor en gång.

Nog kan en driva djävlarna ur svinahjordar, men
ur en gammal karlslok — — Kände jag inte när
flickslinkan kom till oss, att det skulle bli en
olycka — — och nog fick jag rätt, har hon inte
dragit gubben min på syndens vägar — — torr
som ett skinn är han och grå som en stubbe, men

till henne ska han om nätterna–jag hör nog

hur han tassar och smyger, jag — jag hör dem
nog på loftet — men bäst att låtsas sova, tjänar
ju ingenting till att väsnas — — det är väl livet,

det där–Han har en sten där till vänster,

en riktigt lömsk en — ja si där, det var inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free