Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En positiv-visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västern, dit han anlände efter en av rysliga stormar
upprörd resa:
Yita Stjämlinjens emigra-anter
kom seglande i land,
och där var många människor
och även många hu-us...
Yarpå den ynkeliga visan slutade med att
den fattige ynglingen blev en rik man och gifte
sig med en fin miss; men aldrig glömde han sin
gamla käresta, och aldrig svek hon honom — de
längtade till varann och tärdes långsamt till döds
av sin längtan.
Det var ett omkväde efter varje strof, vilket
utfördes av positivet solo — ett praktvärk i
koloristiskt avseende. Melodin gick jämn och lugn
genom raderna, flöt som en bred å och mynnade
ut i ett fylligt pianissimoackord som i en
spegelblänk insjö. Då kom den där refrängen joddlande,
yster och skrattande som en vildsint vårbäck,
hoppade med en kullerbytta upp i höjden, stänkte
skärande höga toner åt alla håll, gjorde en
löpning upp och en ned med vacklande tonsteg och
falska intervaller — och föll så pladask ner i en
avslutande dissonans som i en bärgsskreva med
vassa kanter.
Det var rakt omöjligt att hålla sig för skratt,
när den där bäcken började sprattla och skrika.
Och efter sista värsen — när man suckande följt
de olyckligas slut och kände sig melankoliskt
stämd av denna fläkt av människokärlekens ve
— då kom refrängen tumlande som en clown,
grinade hela sällskapet i synen, skrattade ut
mänskligheten och kärlekens ve och hela rasket — och
tystnade plötsligt i ett långt utdraget, efter andan
kippande, jämrande puuuhhh!
Nu var det slut med salmsången — försam-
Skog.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
