Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande tillredelserna, innan fästen kommer med
liv och gnistrande ljus.
Men som drömmarna vimla tätast strax innan
man vaknar, så skrida vargarna i dystert lugn
genom skogens skymning. De ha intet byte fått
i natt, alla levande varelser ha sökt gömslen och
skydd mot köld och storm. De ville tjuta av
hunger, men tröttheten sluter deras gap. Tysta
skrida de mot höjden.
Då är där en, som höjer huvudet och vidgar
näsborrarna, medan ögonen tändas och
käkmusklerna kittla och spännas. De stanna och se sig
kring med lyftade nosar, en öppnar gapet, det
lyser rött som blod mot den månblå snön. De
vädra upp mot bärget, tänderna lysa vasst vita
under de grinande läpparna, och svansarna vifta.
Och med ljudlösa fjät ila de uppför, som skuggor
i skymningen, skuggor av rymdens jagande moln.
Med mjuka, snabba fjät, alla mot samma osynliga
mål — —
I snön under Solklintens högsta topp vandrar
en gammal man med tröga, irrande steg. Han
har tovigt grått skägg och tjocka läppar, som
kunna le lystet, men ock darrande vemodigt,
maktlöst. Han har buskiga ögonbryn och ett par
mörka ögon — de ha en egendomlig blick, där
är en slöja över dem, men de glänsa under slöjan
och spegla dagerns skiftningar troget och snabbt.
På ryggen har han en påse — det måtte ej vara
mycket i den, den dinglar mager och slankig i
takt med hans steg. Och det är ingen valstakt;
den slänger sakta fram och åter som en
kyrkklocka. I ena handen håller han en lång käpp,
som han vid vartannat steg borrar ned i snön
till stöd. Men under andra armen, där har han en
fiol, en gammal nött fiol, en gammal fiol med en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
