- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
103

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två barnsagor - Snökungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom. Han ser ut över ängen vid sina fotter,
slät och jämn sluttar den ned från hans tron.

Ett par halmkärvar äro uppsatta på ömse
sidor om honom. Här hålla sparvar och
dom-härrar och talgoxar till dagen i ända. De kvittra
och spela där i solsken och lycka, de krypa in
där att skyddas mot köldens grymhet.

Och allt emellan komma pojkar och jäntor
uppför ängen, på skidor och med kälkar, om
skaren bär. Uppför knoga de, utför susa de igän.
Alltid är där fröjd, i solsken och gråväder.

Och oftast är det solsken. Det är ett härrligt
liv, tycker snökungen. Mäst längtar han mot
kväll — då tända de lyktan som han håller i
handen och sätt^ ljus i snöbollslyktorna som stå i
en ring kring honom. Är så himlen klar —
blixtrande stjärnor däruppe, flammande ljus härnere!

Och när de så ta i ring kring honom och
dansa en vild slängpolska i snön! En spelar
mun-harmonika, det klingar fullt som en hel orkester,
och snön yr, flickorna skratta och skrika, en står
på huvudet i djupaste drivan, en ann tumlar i
kullerbyttor ned utför brantaste sluttningen, och
snökungen får sig en puff ibland, han vacklar, men
han ler och står lika säkert ändå.

Så buga de sig för honom, alla i rad, så
glida de utför igän, och det blir mörkt och tyst.
Snökungen somnar, han drömmer... Och en
morgon, när de komma uppför ängen i sakta mak,
är han borta.

Borta. Det är endast en våt fläck efter
honom på sockeln. Också snölyktorna äro
försvunna. Och på ängen sticka torra grästuvor här
och där fram.

Det är förstämning i hopen. Flickorna skrika
ej, pojkarna reta dem ej. Medarna skrapa i,
skidorna gå trögt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free