- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
142

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granar och Furor - Granar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blida oföränderlighet, bärget där nordan,
Krist-tjärnsbärget, skyddar dem mot alla stormar och
våldsamma omvältningar, de ha vuxit sig fast
där i den gamla stenbundna marken där deras fäder
multnat. De ha nog saft där bland stenarna till
livets uppehälle, de ha nog plats där vid randen
av mossen att sträcka ut sina rötter till säkert
fåste, att breda ut sina grenar symmetriskt och
behagligt, att sträcka på lemmarna och känna
sig leva i solen. De ha det gott.

De stå där i sin undangömda vrå av världen
och befatta sig aldrig med vad som händer och
sker därutom skogen, bortom bärgen. Det är
endast sällan en vind förirrar sig hitin i
skymundan, de gå högre, susa över granarnas toppar
uppför bärget där nordan. Och sänka de sig
stundom ned till mossen och flyga de sjungande
genom kronorna, då får deras sång en annan klang
än därute, den formar sig efter granarnas tankar,
den brusar entonigt och stilla, sjunger urgamla
visor, täljer tusenår a sagor.

Det är endast ett som stör skogens lugn,
endast ett som kastar undran i trädens drömmar,
som tänder en liten gnista av liv och strid och
tvivel i granarnas hälgdagsro.

Varje år vid vintersolståndet, alltid vid
vintersolståndet, nalkas människoröster genom skogens
tystnad. Bjällror klinga genom stillheten, medar
knarra mot snön. Då veta granarna, vad tiden
är liden, och de rysa — några av dem skola gå
bort, skola ryckas bort ur lugnet därinne, bort
från släkt och vänner — varthän, varthän ... De
fråga och undra, men intet svar.

En blid morgon höras de första olycksbådande
ljuden, en morgon med ljum, grå skymning, med
flygande flingor som lägga sig lätt och mjukt
kring barren och kring stammens fot. En bjäller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free