Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
privatman rent av kunde vara en ganska god affär att göra
flygturnéer, samtidigt som ett nyttigt ändamål tjänades.
M öjligheterna att förskaffa sig inkomster på flyguppvisningar
och senare på korta passagerarflygningar ställde de höga
kostnaderna för utbildning och anskaffning av material i en
betydligt gynnsammare dager.
Kapten Amundson erhöll 1911 kommendering såsom
militärattaché i Paris, och i hans ställe utsågs vid sällskapets
första sammanträde 1912 kommendören greve Wilhelm
Hamilton till sällskapets ordförande •— en rakryggad,
fosterlandskär och framsynt sjöofficer, som av flyget bland annat
väntade, att det skulle väcka en ny anda till liv bland
ungdomen. Man vågar kanske numera säga, att hans
förhoppningar i det avseendet också gått i uppfyllelse.
Greve Hamilton nödgades redan nästa år, på grund av
sin tjänstgöring, överlämna ordförandeklubban till
dåvarande generalmajoren Herman Wrangel, vilken sedan
kvarstod som sällskapets och sedermera Kungl. Svenska
Aero-klubbens ordförande ända till 1929.
I början av 1912 hade sällskapet glädjen att få mottaga
en storartad gåva. De kända idrottsmecenaterna och
framsynta stödjarna av nya initiativ av kommande nationellt
värde, bröderna Axel Ax:son Johnson och Helge Ax:son
Johnson, kunde icke undgå att se flygets kommande
betydelse och behovet av att genom praktiska försök påvisa detta
för statsmakterna.
Det var i detta syfte som de tillsammans med tre andra
likatänkande medlemmar i klubben, nämligen Carl Cervin,
Lovén och Carl Frisk, överlämnade ett belopp av 3o 000
kronor till klubben för inköp av ett militärt flygplan, under
förutsättning att även staten bidrog med ett motsvarande
belopp för flygplaninköp.
Det behövdes en sådan impuls för att
flygplananskaffningen för militärt bruk skulle komma till stånd.
Ryttmästare Linder hade i en av sina rapporter givit
uttryck åt sin bestämda uppfattning, att alla arméer snart
skulle få lov att skaffa sig aeroplan, liksom de fått skaffa sig
kulsprutor och snabbskjutande eldvapen. Detta var uttryck
för en ganska avancerad uppfattnings— till och med i
Frankrike. Visserligen hade franska krigsministeriet redan 1909
beställt tre flygplan för utbildning av militärflygare, men
man har det intrycket, att det till stor del skedde för att
tillfredsställa en ännu rätt liten falang, som trodde på
flygets militära betydelse. Vid slutet av 1910 förfogade franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
