- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
160

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bochner som trollkarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

läraren. Hon återvann plötsligt sin färg, hennes ögon
erhöllo glans, hennes steg spänstighet. Det nervösa
lidandet övergick till en annan form, som den kloke wienaren
mycket riktigt beräknat.

Den sjuka bugade sig flera gånger, hon gnolade sakta
efter melodien och såg sig med tindrande blickar omkring.
Därpå, som om hennes bröst blivit befriat från en svår
tyngd, satte hon sig ned, lutade huvudet mot väggen och
insomnade som ett trött barn.

— Första lugna sömnen på flera veckor! — sade den
gamla modern och grät av fröjd.

Herr Bochner bar henne varsamt tillbaka till hennes
bädd; han var icke litet glad över sitt lyckade försök och
formerade nu med dubbel iver bekantskap med rätterna.

— Så där ja, — sade han, — nu är din dotter räddad,
Ogropono har icke längre något välde över henne. Giv
oss nu the, mycket och varmt the, hör du!

Den gamla modern omfamnade honom snyftande,
grannkvinnan gjorde deisamma och därpå lagade de till den
välgörande kinesiska drycken, som göt nytt liv i de halvt
förfrusnas ådror.

— Sådan ovärderlig människa, Bochner är, — viskade
Emma, — och ett sådant slughuvud! Han begagnar sig
av varje omständighet till vår nytta.

Herman lyfte sin bleckbägare upp mot den blinkande
wienaren. — Jag dricker för er välgång, trofaste vän! —
sade han. — Vi skola hoppas att snart på säker mark få
tömma en flaska vin med varandra och då besegla en
vänskap, som icke skall upphöra i detta livet!

Dansläraren nickade åt alla håll. — Gud give det! —
sade han hjärtligt

Endast Jermak bibehöll sitt bistra utseende.

Den gamla j akutkvinnan gick från den ene gästen till
den andra och räckte dem allesammans handen. — Våren
välkomna. I befinnen er här i Metelcs hydda, uhisen —
äten, vad som står på bordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free