Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
ett blott verktyg för en barbarisk lag. Dig kan ingenting
röra, ingenting beveka, du är som förstenad! — Du kan
varken hata eller älska!
— Jag lyder högre bevekelsegrunder än blott
personliga!
Herman fattade plötsligt polismästarens gevär.
— Se där, Jermak, — utbrast han, — tag ditt vapen,
jag fruktar dig icke. — Där — detta anser jag mig
skyldig dig!
Polismästaren mottog utan ett ord av tacksamhet sitt
gevär och satte sig därefter tyst bredvid sin sons bädd.
Bochner, alltid vänlig, alltid tusenkonstnär, visade
denna dag, att han även mycket väl förstod sig på läkarevård.
Kulan hade inträngt mycket djupt, men hade man endast
havt ett kirurgiskt instrument till hands, hade väl hela saken
tagit en annan vändning. Olyckligtvis fanns icke något
sådant att tillgå, så att något botande var ej att tänka på.
Varje minut kunde döden väntas.
Allesammans tävlade med varandra i att vårda den
sjuke; Tekel gick dagligen ut på jakt för att skjuta något
villebråd, varav en stärkande soppa kunde beredas åt den
sårade. Men ingenting hjälpte, sårfebern blev allt starkare,
till dess äntligen en stilla död befriade den unge mannen
från hans lidanden. Han avled lugnt, försonad med Gud
och åtföljd av sin förkrossade fars välsignelse.
De båda jakuterna tände vid stranden ett stort bål,
vid vars sken de uppkastade en grav. Den stenhårda
marken lät knappt bearbeta sig ens med yxan och det dröjde
tvänne dagar, innan vilostället var i ordning. Sedan följde
den sorgliga begravningen.
Främst gick Otto med en lykta, därpå kommo
jakuterna, som buro den tunga, frusna kroppen för att lägga
den i graven utan kista, endast insvept i ett lakan.
Bakom följde polismästaren, Herman och herr Bochner, un-i
der det Trogen gnällande smög sig efter det dystra
tåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
