Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Och vann hans kärlek: helst då han försporde, Att
han var uppväxt invid Ekeberg.
Nu medan gumman all sin ömhet öser På gossen ut,
släpps Styr af hennes hand Och följer Svante, släpande
sitt band: Men han derur sin fordna älskling löser.
«Du mins mig, Styr, du håller af mig än,
Fast jag mot dig var en så trolös vän
Och dig, så flink, så lydig, så tillgifven,
Dig, som jag fostrat sjelf, ifrån mig gaf
Och slöt i band och gjorde till en slaf.
Med mången lapp, till Margareta skrifven,
Du sprang till hennes kammare från min,
Och krafsade på dörr’n och släpptes in,
Och bar mig hennes svar och glad mig smekte:
Och mången gång i denna lund, så snart
Jag nämnde henne och med fingret pekte,
Var du mitt förebud med vindens fart,
Och kom med lika fart att båda henne.
Jag vill försöka om din gamla vän
Du kan densamma tjenst bevisa än.»
Uppå ett lönnblad med en blyertspenne Han skref två
S och Margaretelund, Och, se’n han bladet stuckit
i hans mun, Han ropte: spring! och sträckte ut sitt
finger. På ögonblicket i galopp han springer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
