Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Til] Ekeberg, som barn, och syntes da,
Om jag- mins rätt, fast vacker, dock ej lofva
Att bli sin syster lik i anletsdrag,
Mer än i lynne. Men som tankens gåfva,
Så vecklar ut sig ansigtcts behag.»
Nu tör att blanda bort det, fröken sporde, Om han
på Elbens strand bekantskap gjorde Med unga Brahe,
kungens systerson, Som nyss till Sverige anländt
derifrån.
«Ja,» svarte han, «då honom lös ur bandet
Af Höjas ränker gjorde modrens död.
Och Gustaf hem till sig den kära böd,
Vi följdes begge åt till fosterlandet.
Det är en yngling, både Wasas blod
Och Brahes värd i dygd och kraft och mod.»
^An systern?» sade hon, och i detsamma På hennes
kinder stod en högre flamma.
(Jag känner henne ej, men några bref, Som till sin
bror hon, vettigt ömma, skref, Att henne se min
önskan kunnat reta, Om ej mitt hjerta tillhört
Margareta.»
Ej obemärkt af Svante blef härvid l Marthas uppsyn
dolda känslors strid. «llvad! om B ri gitt a sjelf
det skulle vara, På vägen stadd att till Alvastra
fara?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
