Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I denna tanke styrks han mer ocli mor, Då lian med
henne talar, henne ser.
«En syster,» sade han, «är väl bland vänner En af de
främsta. Ack! jag1 ingen har; Men ett behof deraf,
i dessa da’r Mer än förut, mitt arma hjerta känner. En
syster säger inan hvad man en mor, Ehur’ som min
förträfflig, ej förtror. Jag har behof af vänskap
blott nu mera, Men qvinlig vänskap. Hos vårt eget
kön Vi sällan finna den så huld och skön.»
»Också vi qvinnor veta att värdera
Den rena vänskap, som en man oss ger;
Fast icke vi oss så förtro till er,
Som ni till oss, att tala rätt uppriktigt.»
Kring hennes mun ett litet löje flög; Men stördes
af en suck, som fram sig smög, I det hon fortfor:
«Dock för oss är vigtigt Det stöd vår oskuld af en
broder har, Helst då vi sakna stödet af en far.»
«Ack!» sade han, «jag räds att ni förfarit, Ni
äfven, lyckans skiften i en tid Som allt oinhvälfver,
full af storm och strid. Men när jag nu en stund så
lycklig varit Af detta samtal, säg mig, hvem det
är, Som denna tröst till mig i sorgen bär?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
