Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lang var min pröfning. Pris sko Giul likväl! Nu,
Herre! i din frid tag upp min själ.»
Yicl dessa ord sjönk hennes hufvud neder: Men
abbedissan löken ta’r igen, Och gör ett kors derpå
och håller den Vid hennes läppar, jemte det hon
beder; Hvarpå i rummet, der hon skulle bo, Prinsessan
bars och lindring fick och ro. Af bibelspråk och
bibliska exempel Dess väggar pryddes. Målningen var
rå, Men sågs med helig rörelse ii ridå. För öfrigt
var det likt ett litet tempel: Dess altarbord ett
timglas ined ett par Antända vaxljus och en bönbok
bar. Dess fönster viste himlen blott och solen. Och
u u en biktstol blef den helga stolen. Snart äfven
ordet kom och hostien dit Med klostrets skriftefar,
en man af nit.
Klädd i sin högtidsskrud som till en messa, Med
händren höjda öfver hennes hjessa, Han först
ett ave bad, och ur sin barm Till kyssning räckte
fram en silfverarm, Som af Brigittas ann en knota
hyste. En smula blott deraf i dagen lyste Ur ett med
glas bevaradt litet hål. Det var för nunnorna ett
föremål Mer än den största kronjuvel af värde. Nu,
se’n han henne från all syndaskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
