Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Förklarat fri, ur en monstrans af guld Han henne
brödet, men ej vin beskärde. Till slut det dyra
kärl, som inneslöt Den helga oljan, tog han fram och
göt, Som seden var med vandrarne nr tiden, På hennes
panna först och hennes bröst, Hvarvid han talte med
högtidlig röst: «Med trofast hjerta mot den sista
striden, Och palm blir tornet på ditt hufvud se’n;
Och ändlös fröjd, ej sedd, ej hörd på jorden,
Du der skall se och höra.» Vid de orden Han
ögonen begöt och öronen. Nu öfver hand och fot han
penseln förde, Och sade: «Lägg din hand i Herrans
hand Och far till fridens hem i ljusets land!»
Sist hennes läppar han med oljan rörde Och sade:
«Evigt sjungs i englars chor, Att Herren är så god
som han är stor.»
Från stol till säng förbytt, blott med en fjäder,
Det sänkta sätet viste henne nu
Lik väggens bild af klostrets helga fru,
Som på sin dödsbädd låg i hvita kläder,
Med händerna i kors uppå sitt bröst,
Och i sin uppsyn bar en himmelsk tröst.
Nu på Sophia sina händer lade
Den döende, och bad, och sedan sade :
«Bär fram ett ord, i döden sändt ifrån
Carl K n u t s s o n s dotter till S t e n Stures
son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
