Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
INGIERD.
Aflägset var det ju, det gamla slottet, I djupet
af en mörk och enslig skog, Liksom att locka röfvare
bestämdt.
SIGNILD. Det var ej du, som valde stället.
INGIERD.
Jo,
På Ragvalds råd. Jag kände det ej sjelf; Men han
beskref det såsom skönt och lugnt.
SIGNILD.
Det var det äfven. Barnen lefde der, Ej såsom
prinsar vid ett präktigt hof, Men, som det egnar barn,
i landtlig ro. När allt blef grönt, och alla fåglar
sjöngo, Och alla blommor slogo ut, hvad fröjd, Som
ingen prakt på hofvet kunnat ge dem. Jag sjelf förgät
vid deras rena glädje All hemlig oro. Se’n, när
hösten kom, Var deras lek vid brasan lika glad. En
afton, mins jag, satt den äldste prinsen I fönstret
tyst och såg på aftonstjernan, Och sporde mig, om
ej i kungaborgen Den samma stjernan kunde ses af
er. Och när jag svarte ja, så ropte han: «O vackra
stjerna! blicka åt vår mamma Och helsa henne ömt från
hennes barn.»
INGIERD.
Men jag! såg jag väl då på himlens stjernor? Nej,
blott på Sverkers vackra ögon, eller På tärningarnas
ögon i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
