Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
SIGNILD.
Nu helsa de med egen blick från himmeln Och be sin
mor, att icke sörja mer.
INGIERD.
Ve mig! Den samma fasansfulla natt, Då mina små
oskyldiga förgingos, Fördref jag yr i flyktig lek
och dans. Dock midt i glädjen kände jag en rysning,
I det jag tyckte mig ett skrän af dem På afstånd höra.
Ee’n förut en varning Fick jag i drömmen. Om jag
aktat den Och lemnat hofvet, för att gömd hos er En
christlig moders helga kall bevaka! -
SIGNILD.
Om du det gjort, om du på Eljarås Sjelf vistats:
ack! hvad skulle du förmått Till barnens räddning midt
i mörka natten, Då alla sofvo, och en trolös vakt I
slottet släppte in ett röfvarband? Du skulle blott
den fasa känt, som jag, Att se dem bada i sitt blod -
och dö.
INGIERD.
Jag kunnat dö med dem.
SIGNILD (efter en stunds tystnad).
Jag ville dött
För dem, jag äfven; det vet Gud. Men ve Min
djupa sömn! Förrän jag vaken blef I rummet näst
till det, der barnen sofvo, De voro redan slagna,
alla tre, Och jemte dem den trogna tjenarinnan.
INGIERD.
Ack! om jag legat der i hennes ställe! Då sof jag nu
med mina barn i ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
