Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Bilder ur Naturen och Menniskolifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! himlen henne blomstra böd Uppå en stormig kulle.
Det var en afton: solen log
Anriu i nedergårigen; Och vinden öfver vattnet drog
Sin anda sista gängeri.
Min dotter öfver fjärden for,
’För att på kyrkogården, Der hon försvinna sett sin
mor,
Bese den enkla vården.
Hon vandrade med sorgsen gång
Den likbesådda dalen, I det sin öinma klagosång
Begynte näktergalen.
Vid modrens kors hon tankfull stod,
Och ned sitt hufvud böjde: Ur ögat brast en tåreflod,
Och suckar bröstet höjde.
Der kom en fremling gåendes,
Så skön! i ungdomsvåren; Och till en ros förvandlades
På flickans kinder tåren.
Hon blef så brydd och ville gå:
Han henne tog vid handen, Och bad så ömt att följa
få.
Hon teg; och gick till stranden.
Han frågte henne, hvem hon var?
Hon i sin oskuld sade, Att hon en gammal sjuklig far
Och blott en koja hade.
Hans hjerta hoppade allt mer;
Hon talte ej för gråten. Han såg på henne: hon såg
ner.
De satte sig i båten. Franzéns Dikter. VII.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
