Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVI
skalden ännu i lifvets qväll strödde omkring sig,
ett återsken från snillets himmel -: de äro såsom
små guldmoln, som strömoln, på hvilka solen i den
stilla och sena Sommarqvällen kastar sitt ljus och
sitt guld.
Franzén anlitades ofta att gifva förslag till
inskriptioner. Några sådana rnå här antecknas. På nya
hegrafningsplatsen invid Stockholm finnes en grafvård
öfver P. A. Borg, stiftaren af institutet för blinda
och döfstumma. Den föreställer en afbruten pelare,
på hvilkens sockel läses:
"Nu, der de blinde se, de döfve höra, Hvad intet
öga eller öra Förnam på jorden, delar han med dem:
Den rätta friden i det rätta hem"
Till ett nybygdt och vackert landthus *
begärde egaren en inskrift att sätta öfver dess
portal. Franzén föreslog: "Härinne en vän, derute ett
fädernesland." Det kongl, sällskap, hvars välgörenhet
omfattar fattige ålderstigne, har i sitt sigill ett
lummigt träd, med en bänk vid dess fot och omskrift:
Hvila och skygd. Förslaget till detta sigill lärer
Franzén hafva gifvit.
Vårtiden plägade han flytta ut ifrån staden till sin
älsklingsbostad, den vackra biskopsgården Säbrå. Hans
nöje var att låta leda sig till den lilla å, som
flyter der fram, sitta vid dess skuggrika strand och
lyssna till sorlet af vågorna, som ilade förbi hans
fot, och till foglarna, som qvittrade öfver hans
hufvud. Hans själ var i sådana stunder försänkt i
stilla, andaktsfulla betraktelser. Ur föremålen
omkring honom, hvilka för andras ögon syntes
betydelselösa och hvardagliga, tog han ofta antingen
en bild för en poetisk åskådning eller en tanke,
som han utvecklade till betydelse och skönhet.
Men aftonen af den gamles patriarkaliska lif fick ej
så i ostördt lugn framgå till sin sista timma. Det var
icke endast kroppens lidanden som följde honom: han
skulle äfven hemsökas af sorgen. Från Finland kom det
hemska budskapet, att hans äldsta dotter, der bosatt,
älskad och lycklig, maka ocli moder, hade af döden
blifvit bortryckt. Något år derefter föll hans son,
redan på embetsmannabanan aktad och värderad, i en
sinnessjukdom, ådragen genom förkylning, hvilken
sluteligen vållade den olyckliges död, sedan han
likväl kort förut återfått förnuftets bruk **. Med
en christens undergifvenhet
* Sperlingsholm i Halland. ** En slägttafla torde
här böra finna rum.
JZachris Fransson Frantzén, född 1744, handlande i
Uleåborg,
gift med Helena MichaélsdoUer Schulin, född 1755,
död 1811. Efter
mannens död 1787 omgift 1789 med kommerserådet Lars
Keckman.
Deras barn:
I. Frans Michael Franzén, f. 1772, gift l:sta
gången 1799 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
