Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 —
Man följer historiens utveckling med oavlåtligt intresse. Kanhända
snuddar framställningen ibland vid det sentimentalas gräns, men
däremellan äro inflikade episoder av realistisk friskhet, som förtaga intrycket
av känslosamhet. Bokens psykologiska intresse ligger däri, att den
framställer kontrasten mellan två generationers karaktärer: den dådlösa
självkritik och skepticism, som ofta följer på en tid av kamplust och
livsentusiasm.
Elf Norrbo, Magerlandet—Fagerlandet. (Ljus förlag. 1:75).
En ström av friskhet och okuvat levnadsmod genomgår denna nya
novellsamling med de raskt berättade skildringarna från landet i norr.
Elf Norrbo är en författare med starkt temperament, men detta har dock
spelat honom ett spratt genom att förleda honom till en alltför
manérartad stil. De avhuggna fraserna, hopandet av klangord, ofta i
egendomlig sammansättning, verka alltför tröttande på läsaren. Man lägger
ibland under läsningen ifrån sig boken liksom för att få andrum. Det
vore säkerligen mera fördelaktigt att få höra historierna berättas av
någon som är förfaren i bygdehistoriernas dramatiska berättelsekonst.
Då skulle sådana uttryck som »längtelängtan», att vara »vårsamman»
o. d. bättre komma till sin rätt utan att verka konstlade. Lyckligt nog
har författaren i de senare novellerna övergivit det mest ensidigt
manérartade, varför dessa, stilistiskt taget, äro vida mera njutbara.
Författaren väljer med förkärlek mer eller mindre burleska ämnen.
Det förefaller även att vara hans gebiet. Hans försök att esteticera
verka ej naturligt. Den novell, som också, enligt min mening, står högst
är »När Pell Pers storsugga togs», vilken är berättad med en
verkningsfull drastisk realism utan spår till estetisk finkänslighet.
Det reella, livfulla tempot i dessa berättelser från Magerlandet föra
tanken till sådana norrlandshistorier som »En långdans, medan mor
väntar» av den store Adalsdiktaren Pelle Molin. EIlIf Norrbo har dock
en del att lära, innan han når upp till den stilens och ämnets
konstnärliga behärskning, varav denne författare var mäktig.
Alfred Kämpe. Torpare. (Ljus Enkronasbibl.).
Boken bjuder på en del sammanförda småberättelser ur torparlivet,
framställda med en viss realistisk skärpa. Förf. har på allvar sökt sätta
sig in i torparens undanskymda tillvaro och harmas över den oförrätt,
som den svagare i samhället ofta får lida. Samhällsförbättrarens
tendens framträder dock ibland alltför tydligt, varför det första starka
intrycket av torparens rättslöshet ofta under berättelsens lopp försvagas
och nästan förflyktigas. Vissa karaktäristiska drag ur detta lantliga
ensamhetsliv har emellertid förf. lyckats teckna med utomordentlig
träffsäkerhet. Och ämnet är tacksamt. ”Ty gråvädersfylld är torparens
tillvaro, där den ena dagen förrinner lika tröstlöst som den andra.
Torparens undergivna tålamod, hans bristande förmåga att själv ta till
vara sin rätt mot överordnades förtryck och hans kanske härav med
naturnödvändighet uppkomna egendomliga rättsbegrepp, som ju bland
annat tillåter honom att utan samvetsbekymmer ge sig in både på
krypskytte och tjuvfiske — allt detta skildras i levande färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
