Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
FOLKBILDNINGSARBETET
alla de iakttagelser och slutsatser, de äro i stånd till, bör
förklaringen eller fullständigandet följa. Nu halkar bild
efter bild förbi och så slappas iakttagelsen i stället för att
stärkas. En tunn röra, som skvalpar i hufvudet och kallas
en »hum om saken» stannar kvar och tar upp platsen för
verkliga, starka intryck!
Ett annat hufvudvillkor, som jag själf som föreläsare
fyllde, långt innan någon betonat vikten däraf, var att
tillhandahålla en småskrift om förelåsningens föremål. På
mitt område — litteraturhistorien — fanns tyvärr mycket
litet. Men då en lämplig småskrift fanns, gick den alltid åt.
Betydelsen af grundlinjer har man funnit vid
sommarkurserna. Och de olika företag, som nu dels främja
småskrifter, dels billiga urval af författare, äro nu så många,
att de allra flesta föredrag borde kunna sluta med en
småskrifts försäljande eller åtminstone alltid med utdelandet af
enkom utarbetade grundlinjer, som då äfven borde innehålla
en tryckt anvisning på fem, sex goda böcker eller
småskrifter i ämnet. Vidare borde vandringsbiblioteken ställas
i samband med vinterns föredragsserie.
Om dessa villkor blefve obligatoriska för hvarje
föreläsare,som folkbildningsförbundet anställde, då blefve dennes
verksamhet verkligen ett bildningsarbete. Tills vidare ge
de i nio fall af tio ej bildning utan flärd, d. v. s. »ett
sken af saken, ej saken själf». (Ehrensvärd.)
Naturligtvis förutsätter detta förslag att föreläsarne äro
fördomsfria nog att bruka alla skrifter, oberoende af om de
komma från höger- eller vänsterhåll. Men, som man ej
obetingadt kan tilltro alla föreläsare denna opartiskhet, borde
kanske Förbundet bestämma, hvilka småskrifter, som i
samband med hvarje föredrag skola tillhandahållas.
Hvad småskrifterna själfva angå, så ha de — äfven
Verdandis — inte alltid makt att slå klon i bröstet på
läsaren. Den goda småskriften bör lämna en tanke kvar,
som arbetar vidare, vare sig följden sedan blir att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
