Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvets hvardaglighet får enhvar erfara.
Arbetet fyller våra dagar, som i allmänhet förlöpa
hvarandra lika. Ser man tillbaka öfver den tid som
flyktat, blir den hänförelse som mången gång lyfte,
den modlöshet som stundom nedtryckte sinnet,
försvinnande små, och det hela ger intrycket af en stor
enformighet, som ingalunda brytes af de regelbundet
återkommande hvilostunderna.
Men äfven i de mänskliga kretsar, där arbetet,
ej afbrutet af några helgdagar, fortgår från morgon
till afton och där arbetssinnet beherrskar hvarje
ögonblick, ja där törhända arbetet är af den
enformigaste beskaffenhet, utan att bjuda hvilopunkter
för tanken och vändpunkter för utvecklingen, finnes
det stunder, som lyfta själen och gifva åt lifvet
högtidens prägel. Det ögonblick, då barnet blifvit
födt till verlden, är för moder och fader rikt på glädje,
och den högtidliga stämningen utsträcker sig ock
till den stund, då den nyfödde genom upptagning,
vattenösning eller annan symbolisk handling
erkännes som medlem af människornas verld. Barnet
växer upp och utvecklar sig, ynglingen mognar till
deltagande i männens värf, jungfrun blir vuxen att
sköta ett eget hem; hos de flesta folk eger äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
