Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans död må orena huset, så att detta behöfver
förstöras. Det berättas, att på vissa små öar vid Nya
Guinea krypa de sjuka ned till stranden[1] och lefva
där för sig, ansträngande sig att äta så mycket de
förmå, ty märka deras anhöriga, att matlusten felas
dem, påskynda de deras död. Det är helt visst
under det öfverväldigande intrycket af denna gudens
tryckande, oundvikliga straffdom, som mångenstädes
en sjuk sjelf söker eller af sina närmaste utbeder
sig döden. På Fidschi-öarna har en europé varit
närvarande, då den sjuke konungen på egen begäran
begrofs; ännu sedan jorden blifvit nedkastad i
grafven, hörde man hur den lefvande begrafne
hemsöktes af hostanfall. På Nya Holland är det icke
ovanligt, att den orkeslöse gubben kryper ned i en
ihålig trädstam, för att där tåligt förbida
upplösningens timme.
Det är dock mycket vanligare, att man tror
sjukdomen vållad, af en mot människan fiendtlig
ande, hvilken man måste med all makt motstå.
Alltför ofta antager man, att den fiendtliga anden
blifvit sänd till den sjuke af någon hans ovän, och
trollmännen, som icke gärna vilja synas ovetande i
de fall, då man hos dem söker upplysning, äro
vanligen färdiga att utpeka den skyldige. På Nya
Holland blir denne genast aflifvad, och den sjuke
gnides med hans fett, ett läkemedel som skall vara
särdeles kraftigt. Annorstädes begifva sig den redan
dödes fränder ut på ett tåg genom landet och döda
det första lefvande, djur eller människa, ovän eller
vän, som de möta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
