Folkens tro om sina döda / 22 (1874) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husets försal, med fötterna vända mot dörren. Nu
uppstämdes klagoljuden. Konung David, när hans
son var död, ref sina kläder sönder och lade sig
ned på jorden; och om Achilleus, när han sörjde sin
käre Patroklos, sjunger Homeros, att han vanstälde
sitt ansigte, kastade sig ned på marken och slet af
sig håret. Tärnorna, tagna i kriget, omgåfvo honom
klagande och slående sig för bröstet, vännen

Bild 1. Klagan öfver en död.

Archilochos höll honom i handen under klagan och gråt.
De sörjande fränderna tillropade den döde
smärtans ord, och sorgesångarne uppstämde sin klagan,
i hvilken de närvarande instämde. Hos Romarna
var det sed att i sjelfva dödsminuten med högljudd
röst nämna den dödes namn och tillropa honom ett
have, vale (farväl).

Grekernas måtta gaf åt deras graffester en
harmonisk prägel. Liket fick icke stå länge utstäldt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>