Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptogos de som representerade växtverldens
fruktbarhet. Den antydan, som redan ligger i
asfodelos-ängen, hvars liljor årligen efter vinterhvilan skjuta
upp till nytt lif och fager blomning, blef härigenom
i rikaste mått utvecklad.
I sammanhang med uppkomsten af tron på ett
smärtsamt fortsättande i underjorden af lifvets
brottsliga verksamhet, uppkom äfven ett söndrande af
själarnas vistelseort. Redan mycket tidigt talade
man om ett Elysion, dit enstaka Zeus-söner kommo.
Detta fick i den senare folktron allt flere inbyggare
och alla, som trädde in i skuggornas rike måste
inställa sig för Rhadamantys’ domstol, för att
hänvisas antingen till Elysion eller till Tartaren.
Grunduppfattningen undergick ock förändringar,
ju mer i Grekland tankelifvet utvecklade sig. I den
äldsta tiden antog man, att med kroppens död
upphörde äfven tankeverksamheten; hvad som återstod
var allenast psyche, andedrägten, som i
dödsögonblicket flydde från människan.[1] Senare gaf man åt
själen individualitet, och i sammanhang därmed blef
det möjligt att tala om en återverkan i underjorden
af människans gärningar och sinnesriktning på jorden.
Tänkarna ock skalderna gingo i detta hänseende
mycket längre än allmänheten. Dennas myter gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
