- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
43

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptogos de som representerade växtverldens
fruktbarhet. Den antydan, som redan ligger i
asfodelos-ängen, hvars liljor årligen efter vinterhvilan skjuta
upp till nytt lif och fager blomning, blef härigenom
i rikaste mått utvecklad.

I sammanhang med uppkomsten af tron på ett
smärtsamt fortsättande i underjorden af lifvets
brottsliga verksamhet, uppkom äfven ett söndrande af
själarnas vistelseort. Redan mycket tidigt talade
man om ett Elysion, dit enstaka Zeus-söner kommo.
Detta fick i den senare folktron allt flere inbyggare
och alla, som trädde in i skuggornas rike måste
inställa sig för Rhadamantys’ domstol, för att
hänvisas antingen till Elysion eller till Tartaren.

Grunduppfattningen undergick ock förändringar,
ju mer i Grekland tankelifvet utvecklade sig. I den
äldsta tiden antog man, att med kroppens död
upphörde äfven tankeverksamheten; hvad som återstod
var allenast psyche, andedrägten, som i
dödsögonblicket flydde från människan.[1] Senare gaf man åt
själen individualitet, och i sammanhang därmed blef
det möjligt att tala om en återverkan i underjorden
af människans gärningar och sinnesriktning på jorden.
Tänkarna ock skalderna gingo i detta hänseende
mycket längre än allmänheten. Dennas myter gjordes


[1] Äfven om psyche har den angifna betydelsen, få vi icke däraf
draga den slutsatsen, att Hellenerna någonsin uppfattat själen allenast
som en flägt. Redan under den indogermaniska forntiden fans en högre
uppfattning. Om denna vittnar nämligen roten MAN, ur hvilken utvecklat
sig i sanskrit manas, förnuft, och mautu, minne, i zend maini, sinne, och
mati, tanke, i grekiskan menos, mod, och mnämä, minne, i latinet mens,
sinne, och meminisse, minnas, i irländskan meume själ, i vårt eget språk minne.
Märkligast af allt är att till samma rot anknyta sig orden man och
människa med deras motsvarigheter i de beslägtade språken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:37:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folketstro/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free