- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
85

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träkonstruktionen — aflångt fyrkantiga med rundadt
eller spetsigt lock, hvilande på dubbla baser. Så
troget sökte man återgifva sarkofag- eller
kistkarakteren, att äfven på de största monumenten af detta
slag man ofta på locket finner handtag liksom till
dettas aflyftande. Där lockdelen var för tung att
beqvämligen rubbas eller rent af sammanhängde
med underbygnaden, fingo handtagen vanligen form
af lejonhufvud. En tredje form finnes, fyrkantiga
obelisker, korta och upptill afslutade, icke som de
egyptiska med en spets, utan med en taklik
öfverbygnad, som stundom innehåller en grafplats; ibland
äro dessa obelisker allenast minnesvårdar uppförda i
sammanhang med klippgrafvarna. Af denna tredje
gruppens grafvar är mest fräjdadt det s. k.
harpymonumentet vid Xanthos, hvars intressanta
reliefbilder, härrörande från en tid icke senare än år 500
f. Chr., förvaras i det brittiska museet.

Lydien, utmed Mindre Asiens vestkust, har en helt
annan grafform, nämligen runda bygnader med låg,
cylindrisk underdel och hög, konisk öfverbygnad, samt
omslutande ett fyrkantigt rum, hvars väggar upptill
bilda en skenbar spetsbåge. Ingången var dold,
så att den döde skulle få hvila i frid i sin
griftkammare. Den rikaste samlingen af dessa grafvar,
och därjämte de mest storartade af dem, ligger vid
Sardes. Af dessa de lydiska konungarnas grifter
äro ännu ungefär hundra i behåll. Turkarna kalla
stället Bin-Tepe d. ä. tusengrafvar. [1]

Klippgrafvarna peka tillbaka åt Östern, likaså



[1] Bilder af alla dessa grafformer finnas i Rebers Geschichte der
Baukunst im Alterthume.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:37:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folketstro/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free