Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frysa.[1] Det tyckes nästan som om vi här skulle
hafva ett nytt exempel på den ofta iakttagna
verkligheten, att ett folk, som bibehåller en sed, hvars
ursprungliga betydelse icke längre är för det samma
klar, på fri hand konstruerar fram en mer eller mindre
olämplig förklaring.
Med afseende på jordande och likbränning
finnes intet strängt antingen — eller. I alla
verldsdelar kunna vi i vår tid hos naturfolken finna de
båda begrafningssätten samtidigt i bruk. Hos
Greker och Romare fortfor jordandet under hela den
klassiska tiden vid sidan af bränningen. Under
järnålden i Sverge finna vi båda grafskicken
samtidigt inom samma orter, äfven om man i vissa fall
kan märka för det ena eller andra sättet en
öfvervigt. Valet mellan de två synes sålunda uti icke
ringa mon hafva berott af godtycke: för det ena
och det andra tyckas skäl hafva talat, mellan hvilka
man kunde välja.
Det nya som i bränningen tillkommer och som
kan synas vara för behandlingen af den dödes kropp
alldeles främmande, är elden. För att förklara
likbränningen måste vi därför tillse, hvilken betydelse
elden haft för folken.
»Ifrån begynnelsen», säger Grimm i den redan
ett par gånger anförda afhandlingen, »har elden
varit helig för människan, eldens bruk gör en
väsentlig skilnad mellan henne och djuren.» Under
det de folk, som ännu icke fått en historia, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
