Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKEN SOM FÖRBRUKNINGSVARA
tjänst, mycket bättre än om dom hade
stått aldrig så fint i den polerade
bokhyllan.
Varför ska fina böcker, d. v. s. till
innehållet fina, absolut vara bundna och
flotta och bevaras i ali evighet? I
hemmet ser det trevligt ut med en snygg
boksamling, det tycker även jag, men det är
väl ett utslag av den allmänna
kulturhögfärden, för något annat ändamål fyller
den faktiskt inte. Man ska ha dom som
kära vänner och man ska ha tillfälle att
gå tillbaka till de stora männens visa ord,
sägs det. Men handen på hjärtat
kamrater, hur många av er läser böckerna ni
har mer än en gång? Förresten var det
ju om dem, som inte har råd att skaffa
sig en boksamling eller som inte har
energi nog, eller inte vill avstå så mycket,
att skaffa sig böcker, som vi talar om.
Det finns läshungrig publik. Se till
exempel bara vilken åtgång lästa böcker
har! Det finns knappast en bok så
sön-derläst, att det inte finns köpare bara
den säljs tillräckligt billigt. Att stå i en
helt vanlig cigarraffär och leta efter
behag i böcker av alla möjliga kulörer, är
mycket enklare och mindre anspråksfullt
än att gå in i en bokhandel och rådvill
fråga en durkdriven bokman efter en bra
bok. Så kunnig som han är i böckernas
heliga värld, är det fara värt att ens
fråga. Man riskerar bara ett medlidsamt
leende för att man inte ens vet namnet på
de ledande författarna. Åtminstone tror
den enkle bokläsaren, att det är så, och
det kommer ungefär på ett ut. Även om
böckerna ligga framme till påseende
dröjer det inte länge för än det är
någon där och frågar vad man önskar
Bokhandlar är nästan lika högtidliga
som apotek. Realisationsboklådan är
bättre. Bara en kassa, som tar emot
pengar för de böcker man plockat åt sig.
Det är minsann inte så gott att välja
böcker. Så dyra, som de är, måste man
välja väl innan man har råd att kosta på
sig någon av de bättre, d. v. s. dyraste.
Man följer recensionerna i sin tidning
vecka efter vecka. Så till sist, när det
ser ut, som om alla var ense om, att det
är ett mästerverk, går man helt kavat in
och fordrar boken av bokhandlaren för
att samtidigt sätta sig i respekt som
allsidig bokläsare. Men det kan mycket väl
hända man tar fel. Recensenterna ha
tydligen samt och synnerligen haft en
helt annan uppfattning än en själv om
hur en bra bok ska vara beskaffad. Mitt
omdöme betyder för ali del inte så
mycket, det kom jag underfund med, när jag
inte kunde finna att "Drottning Gåsfot"
var något vidare och den har ju stått
som vishetens insegel snart i hundra år.
Så kan det gå och så är man borta från
bokmarknaden en tid. Om det vore en
billig sak kunde man bara slänga den i
ett hörn. Adjö men den och hit med en
annan. Men det är litet värre om man
gått och betalt 8—10 kronor.
Folk vill läsa och gör det också, oin
man tar det på rätt sätt. Jag ska sluta
med systemet Fågelberg. Han är en god
vän till mig från den fattigaste
svenskbygden i Finland. Han talade om för
mig, att han funnit på ett fint sätt att
emballera tidskrifter. Han gjorde omslag
av papp och lade tidskrifterna i och satte
sedan om tjocka gummiband, som han
skar av gamla cykelslangar. "Men varför
lägger du in tidskrifterna så där väl",
undrade jag. "Jo, ser du, vi har en
läs-klubb så att säga. Vi läser tidskrifter,
som vi prenumererar på tillsammans
hemma i byn. Jag tyckte det var lite
ont om läsning, så jag föreslog att vi
skulle börja läsa tidskrifter tillsammans
och det var dom med på. Nu sköter jag
prenumerationen och så buntar jag ihop
ett ex. av en färsk tidskrift och några
gamla och lägger dom i en sådan där
kartong, som jag skickar med
mjölkkusken på morgnarna. Där han lämnar
mjölken ligger kartongen, som han fick dagen
förut. Så byter han hela vägen och jag
får tillbaka de sönderlästa tidskrifterna
från det sista stället. När vi nu träffas i
handelsboden eller på kyrkbacken eller
nån annanstans, så resonerar gubbarna
och gummorna om dom där artiklarna,
som jag har prickat för och om andra, så
det är en ren fröjd åt det. Och vi har
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
