Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYORIENTERING I STUDIEPROGRAMMET
son lämpar sig däremot för scenen, med
vartenda drag och varenda replik.
Varför spelas det då inte? Professor
Josephson har ju till och med blivit populär på
teatern med sina romantiska stycken
Kanske en diktare och Leopold
luftkonstnär.
Detta är på sätt och vis också
romantik. Skådespelet är byggt enligt
hållfasta traditioner, här rent av
ibsen-ska. Det har lyckligt slut, kan sätta
åskådarens inre i sentimentala
svängningar, är över huvud taget inte så
farligt som titeln låter. Varför spelas det
då inte?
Skådespelet avslöjar ett brott,
segrarens brott mot människan, mot san^
ningen, och det visar våldets
svaghet och lögnens tomhet. Vidare är det
förstås av ondo att arbetare spelar en
roll, visserligen en biroll, och att en
fabrik, en arbetsplats, skymtar mittemot
den borgerliga idyllen, det förmögna
hemmet. Det är ett bittert stycke, varje
figur är en "sanning" i förklädd form,
typer av människan i tidens idiotiska
liäx-dans. Lätt är det inte att gestalta dessa
typer på scenen, men det skulle vara
tacksamt att föra fram de rätta
personagerna i valsen. Tendensen är i det hela
avslöjande. En av de kostligaste
figurerna gör den konstintresserade
tjänstemannen, som kan tjäna vilken herre som
helst och alltid är färdig att byta fot. Det
är tidsenlig satir så god som någon.
Konst är ju redan för många den enda
fasta punkten i virrvarret... Alltså
återigen en spegel, men vår teater vågar
inte vända den mot oss.
Och det är kanske nödvändigt för att
teatern ska klara sina funktioner som
nöjesindustri och skatteobjekt. Men då
är det så mycket viktigare att man
arbetar på att höja och utveckla folkteatern
och amatörteatern. Scenens kulturvärde
är i och för sig oförminskat, men det
måste odlas och upprätthållas. Detta kan
numera inte ske annat än i samverkan
med den dramatiska diktningen, en
samverkan i vilken man från bägge håll
sätter in sina bästa resultat.
Nyorientering i
studieprogrammen.
Av OLLE WEDHOLM.
När man talar med representanter för
det aktiva folkbildningsarbetet, möter
man en rätt allmänt utbredd pessimism
om studiearbetets möjligheter just nu.
Denna pessimism kan anses
förklarlig men ingalunda önskvärd och allra
minst värdig. Att upptäcka
svårigheter är ingen konst. Dem snavar
man över dagligen. Men alt se de
möjligheter, som i varje svår situation
likväl brukar finnas, det är en verklig konst,
och den enda förmåga som vi i
närvarande situation har behov av. Mörkret ser
t.o.m. den blinde, så därav göres oss icke
behov, men uppslag, nya vägar och friska
impulser är vad vi behöver i
bildningsarbetets strategi.
Små barn små bekymmer, stora barn
stora bekymmer, brukar man säga och
människorna är då i sanning stora barn
med dito bekymmer. Får de några nya
leksaker, så ska de först göra sig själva
och andra illa, innan de kan lära sig att
handskas förnuftigt med dem. Det kan
i detta sammanhang vara överflödigt att
tala om krigstekniken. Det räcker att
erinra om de tekniska hjälpmedel vi har,
eller kanske rättare borde ha, i
folkbildningsarbetet. Jag tänker på
tryckpres-sarna och filmen, i viss utsträckning
också radion. Vilka underbara medel till
kulturellt höjande skulle de inte kunna
vara. Och hur är det nu? Är det inte
snarast så, att de i största utsträckning
tjänar dumhetens demokratisering? De
tekniska hjälpmedlen kommer med andra
ord att tjäna fiendesidan.
Barbariet står på krigsfot med högsta
tekniska krigsberedskap.
Kulturen har ännu icke genomfört
mobilisering.
Barbariet strider planmässigt och
väl-planerat.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
