Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Duellen sammanstrålar som
i en fokus alla Kuprins bästa
författaregenskaper: hans omutliga
sanningskärlek, hans skarpsynta
iakttagelseförmåga, hans livfullt
realistiska stil och hans djupa
människokunskap och miljökännedom.
Denna roman uppfattades av de
radikala ryska kretsarna som ett
angrepp på den tsaristiska
militärinstitutionens avigsidor, och den kan
i själva verket inte heller uppfattas
på annat sätt. Kuprin svävar inte
på målet, då det gäller att blotta
tristessen och pennalismen,
utsvävningarna och råheten inom en rysk
garnisonshålas hank och stör. Det
är inga krigiska bragder han avser
att skildra. De skott som lossas i
denna roman komma ur ett par
duellantpistolers rykande mynningar.
De krevader som höras härröra sig
från ölglasen under vilda
backanaler på officersmäss och bordell.
Kuprin ställer i händelsernas
centrum en person, som står i harnesk
mot sin omgivning, den veke och
naive, vagt oppositionelle löjtnant
Romasjov, självfallet inte
tillhörande den människosort, av vilken
det skapas dugliga officerare.
Denne Romasjov erbjuder på sitt sätt
en bild av den desorganiserade
förrevolutionära människan, ständigt
behärskad av en dov revoltstämning
men utan verklig kraft att lösgöra
sig från den miljö, vari hon
inlemmats. Romasjovs liv kommer att
liksom sina gelikars uppfyllas av de
banala orgier, i vilka dessa
landsortsofficerare söka dränka den
förtärande känslan av tomhet och
onyttighet. Men innerst inne känner
han, som den sensitiva han i grund
och botten är, vämjelse inför detta
liv, som pendlar mellan
exercisreglementets drill och orgiastisk
avkoppling. En naivt romantisk
kärlek till en officerskamrats hustru
kommer slutligen att bli den punkt,
kring vilken hans tanke och känsla
kretsar — samtidigt som den blir
orsaken till hans personliga tragedi.
Det är i teckningen av en bestämd
social miljö denna roman har sin
egentligaste styrka. Svårt är det i
själva verket att föreställa sig en
mer unken och instängd tillvaro
än den som Kuprin skildrar i denna
roman om ryskt garnisonsliv.
Dryckesorgier, kortspel, hankamp om
kamraternas fruar bli för dessa
landsortsofficerare de
huvudsakliga kryddorna i en fadd och
dödande tråkig existens. Det är ytterligt
få av dessa officerare som ha
verklig yrkesambition. Ingen ser
egentligen någon mening med sitt arbete
som "exercisdjävul". Men likafullt
omge de sig alla med en urblekt
slöja av krigsromantik, svänga sig
med bålda fraser och underordna
sig en löjlig hederskodex, som
ständigt vet att appellera till det
svävande begreppet "regementets ära".
Det finns i denna roman en resonör
av typiskt rysk art, den överspände
drömmaren och alkoholisten
löjtnant Nasanskij. Sin mening om den
tsaristiska officerskåren formulerar
han på följande bittra och
anklagande sätt:
"Vad äro vi? Jo, idel avskrap, le
beau reste, föraktade parias! I
bästa fall söner till arma, utfattiga,
andligen och kroppsligen förfallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
