Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIN TIDS KEJSARE — FÖRE SIN TID
de, utnyttjade han endast eller
företrädesvis deras sämsta instinkter för att nå
sitt höga mål; det var nämligen bara de
som just var att räkna med. "Det finns
två drivkrafter, som kan påverka
mänskliga varelser — fruktan och egoism":
detta var, i hans egen formulering,
slutsumman av ali mänskokunskap och
således den enda bärande grunden att bygga
framgång på.
Maktlidelsen är det centrala, cynismen
endast ett ideologiskt hjälppåhäng: den
framgångsrike härskaren behövde en
föraktlig massa att modellera med, så att
han ej av någon inkonsekvent
sentimentalitet eventuellt skulle lockas att hejda
sig. För att fullfölja sina syften måste
han kunna förakta omvärlden: alltså är
den i sig själv föraktlig! Madame de
Staël framhöll en gång kejsarens "insikt
att begagna sig av omständigheterna"
som något ytterst karaktäristiskt. Han
behärskade suveränt alla de metoder som
en senare tid utmärkt med epiteten
realpolitik, opportunism, anpassning.
Därvidlag hade han utomordentlig
nytta av sin förställningskonst. Den själv
illusionsfrie visste blott alltför väl hur
gärna alla de andra flyktade hän på
illusionernas vingar, och så lät han dem
hållas. Kuppen den 18 Brumaire 1799
är anmärkningsvärd genom det sken av
laglighet, som mästerregissör Bonaparte
lyckades förläna den. Det var till slut
några tillfångatagna ur de femhundrades
råd som antog dekreten, sedan
grenadjä-rerna sprängt den tredskande
församlingen. Till och med under sina
raseriutbrott spelar han lika ofta teater som
bara ger utlopp åt sitt despotiska
misshumör. Hans beteende mot engelska
sändebudet under en avgörande audiens på
nyåret 1803, före det nya krigsutbrottet,
var sådant att denne liknade honom vid
en domderande husarkapten. Hur
välberäknat han kunde arrangera sina
utbrott visar bäst scenen med den
preussiske diplomaten Haugewitz, vilken hade i
uppdrag att överbringa ett ultimatum
från Fredrik Wilhelm III. Men innan
den olycklige mannen hunnit fram, har
tredje koalitionens förhoppningar
dränkts i blod vid Austerlitz, och så kan
han rimligtvis aldrig framföra sitt
ursprungliga ärende utan uppenbarar sig i
ali sin tvehågsna bedrövelse. Napoleon
vet emellertid hur det är fatt. Han
skriker sig hes i ilska, men efter en stunds
häftig skrikförberedelse är den
framstående fältherren redo till sitt
diplomatiska stormangrepp, ett förslag om allians
med Preussen.
Att skrämma, att terrorisera: för
självhärskaren av skräcks nåde är detta det
yppersta sättet att "begagna sig av
omständigheterna". Typiskt är Napoleons
föraktfulla uttalande om beteckningen
"en god konung’": ett sånt omdöme
måste i realiteten betyda en misslyckad
monark, menar han. Han tycker om "stränga
exempel" och rekommenderar alltid
terror om något är att vinna därmed, om
blotta hotet med terror ej förslår och
illusionen "lagliga" åtgärder dessförinnan ej
går att upprätthålla.
"Stora bataljoner har alltid rätt": det
är ett av hans favorituttryck. Små
styrkor, små länder som bara kan ställa upp
små styrkor, är således värnlösa
gentemot de flertaliga bataljonernas
rättsanspråk. Neutraliteten hos dessa blir
något löjligt. Cynikern bak bajonetternas
spetsgård föraktar den, behagar le
däråt. Han skapar "broderrepubliker"
och liknande ordningar varhelst hans
maktintressen kräver det. Han
kallar det ibland att "befria" folken; ibland
gitter han inte ta fram denna famösa
beteckning. Det går lika bra ändå. En
bandrörelse mot norr: en
"broderrepublik" trollas fram. En gest mot öster: en
"välsinnad regering" dyker upp. En vink
mot söder: femtontusen, för grannlandet
självt naturligtvis eljes "absolut
värdelösa" soldater forslas över. Hoppla alla
mina kära!
Att begagna sig av omständigheterna,
det är att lura Per med Pål och Pål
med Per. Till det mest beaktansvärda
och originella i Tarles verk hör skildrin-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
