- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
305

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två upplevelser som
föreläsare.

Av LENNART VALLSTRAND

För någon tid sedan skulle jag som
ersättare för en ersättare för en känd
föreläsare — sådant händer — hålla
några föreläsningar i en sydsvensk stad.
Jag kände inig inte så särdeles väl till
mods inför uppgiften, ty det är i ett
sådant fall lätt att bli föremål för publikens
missnöje. Den har ställt in sig på att få
höra några intressanta föreläsningar av
en bemärkt person, som under månader
levererat eller varit föremål för ett
väldigt rabalder i pressen och så finner den
sig öga mot öga mot en person, som den
kanske aldrig förut hört talas om och
inga tidningar hudflängt. Min uppgift
tycktes mig rätt otacksam, men jag
bemannade mig med föresatsen att göra
det bästa av situationen och anlände till
lokalen i god tid för att bli varm i
kläderna. När jag lämnade den var jag en
upplevelse rikare och det är närmast
denna upplevelse, som givit upphov till
dessa rader.

Lokalen var utomordentligt bra ur alla
synpunkter. Den var nybyggd, ljus och
luftig, hade bekväma bänkstolar och en
utomordentlig talarstol med
manuskriptlampa och vattenkaraff. Allt var som det
bör vara i en modern möteslokal. Vid
tiden för föreläsningens början
strömmade ett fyrtiotal personer in och satte
sig här och var på betryggande avstånd
från talarstolen. Så småningom besteg
någon bland arrangörerna podiet och
hälsade publiken välkommen med de
vanliga inledande orden, ett beklagande
av den dåliga publiktillslutningen och
en tämligen lång redogörelse för det
minst sagt oförsvarliga sätt varpå
föreläsarna och förmedlingsanstalten
behandlat arrangörerna. Först hade
medverkan utlovats av redaktör X, men
endast några dagar o. s. v. hade han
meddelat förhinder. I hans ställe hade så den

nästan lika kände rektor Y engagerats.
Som en mindre behaglig överraskning
hade sedan dennes förhinder meddelats
och förmedlingsanstaltens
ansträngningar att finna en tredje föreläsare hade så
tillvida lyckats, som en herr Z nu skulle
föreläsa i de andras ställe. Han bad
emellertid publiken vara övertygad om
att föreläsare, som inte höll sitt ord eller
inte höll måttet, inte kunde påräkna att
vidare få föreläsa i den staden. Med detta
bad han så få hälsa kvällens talare —
han sade inte föreläsare —• välkommen
och överlämnade ordet till mig.

Det var med stridiga känslor jag steg
upp i talarstolen. Här var jag ju faktiskt
vägd och befunnen för lätt redan innan
jag sagt ett ord. Över mitt huvud hängde
som ett damoklessvärd hotet om att
aldrig mera få föreläsa i denna stad, om
jag inte höll måttet och åstadkom något
bra. Det är möjligt att publiken inte
reagerade på det sätt, som jag just då
trodde, men underligt skulle det inte
vara om de betraktade mig som en tämligen
suspekt figur. De hade ju ändå inte
kommit för att höra en ersättare!

Hur det gick? Ja, jag kände hur det
hettade till inom mig av förargelse över
detta klumpiga sätt att reda ut ett
ganska obetydligt missöde. Efter några för
bindliga paradstötar gick jag direkt på
ämnet och talade som man oftast talar
till hygglig uppmärksam svensk
föreläsningspublik. Men att första kvällens
åhörare även infann sig andra kvällen
var sannerligen inte hans förtjänst.

Kort tid efter denna upplevelse
skickades jag att under tre dagar medverka
på en flyttande folkhögskolekurs i
Härjedalen. Efter en lång och bitvis besvärlig
resa anlände jag till den lilla skogsby på
omkring fyrahundra själar, där kursen
hölls. Själva ankomsten var inte särdeles
uppmuntrande. Jag såg ett tiotal
byggnader, hög och mörk skog runtomkring
men inte en människa så långt jag kunde
se. På ett kafé med telefon kom jag i
förbindelse med arrangörernas
verkställande, som hälsade mig hjärtligt välkom-

305

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free