Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
vas från den offentliga debatten. Ty
bokförsäljningen angår ju inte bara dem som
driver affärer i branschen, de senare må
sedan betyga sina idealistiska intressen
aldrig så.
De artiklar, som införas i Folklig
Kultur, svara författarna själva för, men
redaktionen släpper inte fram manuskript,
som den icke anser vara av sådant
principiellt värde att det bör tas upp till
diskussion inom bildningsarbetet. Detta
betyder sålunda, att hr Hegardts förslag till
lösning av bokförsäljningsfrågan inte
oreserverat vunnit redaktionens gillande,
men att hans framstöt i princip skänkts
dess stöd. I så motto ställa vi oss
solidariska med artikelförfattaren. Om BMF
till äventyrs tror, att hr Hegardts artikel
influtit utan att först granskas, så
talman fel.
BMF menar att hr Hegardt inte har en
aning om vad han talar om och anser det
därför vara under dess värdighet att ta
upp en principdiskussion med anledning
av hans "oövertänkta" inlägg. Man
begränsar sig till att klämma till i vissa
delar, "resten får stå oemotsagt även om
det skulle vara lätt nog att gendriva
hela artikeln punkt för punkt". Nåja,
blir man på det hållet så irriterad över
en gammal folkbildningsmans hovsamma
framställning i frågan, så lär det inte
vara stort utbyte att vänta av
diskussionen. Yi få därför t. v. begränsa oss till
gensaga och nöja oss med en punkt. Den
är tillräcklig.
BMF skriver i upprörd ton:
"Vi veta inte hur mycket rektor
Hegardt känner till bokhandel i allmänhet,
ty vad hans artikel än röjer inte är det
så mycket kunskap, men om han hade
vidare vyer och visste litet mera om ämnet
så skulle han icke, när han talar om
värdet av att böcker nu utlämnas i
kommission till samtliga bokhandlare kunna
skriva ’detta är på intet vis nödvändigt,
ja, kanske inte ens önskvärt, i
synnerhet inte om försäljningsstället hade
rättighet att i fast räkning eller med
returrätt inom viss tid rekvirera beställda
böcker’. (Citatet är riktigt, så oklarheten
får stå på författarens konto)."
Med lämpliga citat kan man som
bekant prestera ganska häpnadsväckande
bevisföringar. Här får man den
uppfattningen, att hr Hegardt anser att
kommissionssystemet generellt bör slopas, på
vilket också artikelförfattaren i BMF
spinner vidare.
Hr Hegardt kommer efter att ha
granskat skälen för en begränsning av antalet
boklådor till det resultatet, att det enda
som kunde hindra en fri utvidgning av
kommissionssystemet (som han
principiellt ansluter sig till) skulle vara, att
förläggarna inte skulle kunna trycka hur
stora upplagor som helst av en bok, vars
försäljningsmöjligheter kunde beräknas
begränsade. Denna synpunkts riktighet
kan knappast bestridas. Denna svårighet
bör dock, anser han, inte i och för sig
vara avgörande för frågans lösning, om
vilken affär som helst, som har möjlighet
att även taga upp bokförsäljning, finge
rekvirera böcker i fast räkning eller med
returrätt för viss tid. Det kan ju tänkas
att i en butik på landsbygden vissa
böcker efterfrågades ehuru spekulanten
sedan icke löste ut dem, varför returrätten
vore nödvändig för att skydda
affärsmannen mot förlust. Men denna begränsning
av kommissionssystemet är uteslutande
betingad av bokförläggarnas möjligheter
att tillhandahålla kommissionsexemplar.
Om vi inte tar fel förekommer en sådan
begränsning redan nu, eftersom vissa
böcker inte utsändes till alla
bokförsäljare.
Ovederhäftig kritik är inte rolig och
anser sig bokförsäljningens folk illa
behandlat, kan den arga reaktionen i BMF
förklaras. Men presteras så ovederhäftig
kritik av kritiken, kan man gott säga att
diskussionen råkat något vid sidan av
spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
