Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIT TERA TURSPEGEL
nil av ett Wien härjat av krig, kris och
proletarisering. Och revolutionen
betraktar den avskedade Lugger givetvis som
en personlig fiende.
Heydenau — som nu lever som
emigrant i Förenta staterna — är utan
tvivel en begåvad berättare som vet att
umgås med romankonstens färg och form.
Själv krigsinvalid har den f.
artillerikaptenen inte skrivit om kriget utan
återgivit krigets ansikte självt. Själve Lugger
är däremot knappast någon figur som
stannar i minnet, helst som förf. utmärkt
honom med alltför rörande drag av
godhet, vilka gör honom till mannarnas
älskling. Lika naivt ter sig
avslutningen på denna annars läsvärda
bo’i: trött på de adliga fröknarna, som
ändå lämnat den numera socialt
degraderade officeren i sticket, möter
han på bokens sista sida den
enkla flickan ur folket, som anno dazumal
förälskade sig i husarlöjtnantens
glansfulla snörmakeriståt på uniformen .. .
Dessa skönhetsfel förtar dock inte
helhetsintrycket. Heydenau känner de
människor, de bönder och soldater han
skildrat: "Läpparna i dessa knotiga
ansikten äro hårt sammanpressade. Det
finns analfabeter bland dem och till
hälften djuriska individer, som först
militärtjänsten gjort bekanta med siffror
och avträden. Men alla känna de nu med
samma dova visshet, att slaget snart
skall brusa fram över deras hemort." De
funderar inte över sina öden, det gör
förresten ej heller Lugger själv:
"Försöket att grubbla över sitt öde stöter han
bryskt tillbaka: det gör inte en soldat."
Så är också Heydenaus bok väl en
krigsbok, men ingen sådan med utpräglat
pacifistiskt patos. Slutledningen
överlåter förf. tydligen åt läsaren själv. I fall
denne orkar med den under det andra
världskrigets fjärde år . .. — Boken är
förnämligt tolkad av Joh. Edfelt.
G. Dallman.
ELVIN ENQVIST: Gilja. Roman.
Norstedts.
Lyriker brukar enligt uppgift mötas
med misstro, när de kommer med
roman-manuskript. Elvin Enqvist är emellertid
bra även som prosaist. De lyriska
övningarna har utvecklat hans smak, och
säkert beror det på dem, att han redan
har en stil och en förmåga av
koncentration, som tillförsäkrar hans lilla roman
större intresse, än som kan komma
normalprosan till del.
Samtidigt som Enqvist är så mycket
lyriker som en romanförfattare bör vara,
är han så mycket dramatiker, som en
berättare bör eller med fördel kan vara.
Följaktligen är hans berättelse "från
mellersta Norrland" en ytterst
spännande historia. Den skildrar hur en
mördare drivs att begå självmord. Historien
är egentligen inte originell. Det kan en
sådan historia kanske inte vara. Men
omständigheterna kring mordet och
självmordet är inte heller på något sätt
egenartade. Det är en dräng, som röjer
sin husbondes tilltänkta måg ur vägen,
därför att han själv vill ha gården och
flickan. Drängen och hans kamrat,
Anton, är bra tecknade. Medhjälparen är
förresten tydligare individualiserad än
gärningsmannen. Sedan är det endast
hastigt skisserade roller. Men man
finner efter slutad läsning att man varit
fängslad. Och intrycket av en löftesrik
debut består.
Bwd.
Från medeltid till nutid.
ERIK NOREEN: Från Birgitta
titi Piraten. Bonniers. Pris
5: 25.
Erik Noreen, som ju är professor i
nordiska språk vid Uppsala universitet, är
specialist på medeltidens och
stormaktstidens svenska litteratur. Hans senaste
bok rymmer en samling kortare studier,
"litteraturstudier av en filolog", som
författaren själv säger, med ämnen alltifrån
Birgitta fram till Fritiof Nilsson Piraten.
Boken får nog karakteriseras som en
"mellanbok" men äger dock sitt intresse.
På sina ställen visar den också, som
Noreen skriver, att detaljforskning av visst
slag "i enstaka fall kan leda in till
hjärtpunkten i ett lands kulturhistoria". På
andra ställen kan den dessutom vara
mycket rolig, så t. ex. i uppsatsen om
favoritorden hos litteraturprofessorerna
Olle Holmberg, Martin Lamm och
Henrik Scliück.
I studien över Piraten, som är en av
de bästa i boken, hävdar Noreen, att
denne skånings "känslighet för vårt språks
skönhetsvärden" berättigar honom till en
plats "bland den berättande prosans
mästare i våra dagars Sverige".
R. A.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
