Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER OM IDÉKAMPEN
ställning bland nationerna kan
mätas efter livskraften hos dess
vetenskapliga forskning och liv på alla
områden,"
Av utomordentligt stort intresse
är prof. Joh. Lindbloms
"Kristendomen i idékampen". Han har
blicken öppen för de faror som hota
det religiösa livet självt genom att
man så allmänt i dessa nödtider
motiverar religiositetens värde med
dess nytta för kulturen, moralen
och de nationella värdena. "Man
förväxlar Guds rike med
fosterlandet" heter det på ett ställe, och på
ett annat: "Kanske många av dessa
som nu ropa efter Kristus som vår
kulturs räddare icke alis skulle
känna igen sig i denna kultur,
sedan den rensats och renats genom
Kristusandan. Därför skall man
tala försiktigt, när man talar om
kristendomen och kulturen."
Han har också något
beaktansvärt att säga i diskussionen om
kristendom och humanism. Han
är realistisk och renhårig nog att
erinra om att icke alla äro kristna
och han synes räkna med att inte
alla kunna bli det. Där lönar det sig
inte att predika, att alla måste och
alla kunna anamma den kristna
tron. Där gäller det istället att
finna en väg för samarbete mellan
kristendomen och den profana
humanismen för att bygga upp en
gemensam front mot det tidens onda,
som hotar såväl de religiösa som de
humant ideella värdena.
Enligt vår mening har intet
bättre och klarare besked givits från
kristet håll i denna fråga än just
detta av prof. Joh. Lindblom.
Om en sådan samordning av
humanitetens skilda läger i
kampen mot "nihilismens revolution"
bekymrar sig också den grånade
men alltjämt lika vitale
Lunda-pro-fessorn Hans Larsson. Hans bidrag
måste nog betecknas som det
märkligaste och för idékampen mest
positiva i samlingsverket Religion,
humanism och morgondagens värld,
vilket Natur och Kultur utgav till
Alf Ahlbergs femtioårsdag. "Det
gemensamma" kallar han sin
uppsats, och den utgör ett ärligt försök
att finna det som är gemensamt för
kristen och profan humanism.
Möjligheten att finna en sådan
gemenskap, fotad på ömsesidig respekt
för varandras övertygelse, förnekas
dock i skarp ton av Sven Stolpe,
och i mild, försynt ton av Harry
Blomberg. Olle Holmberg har en
re-jält utredande artikel om
anima-lism, humanism och teism. Han
kommer till den slutsatsen, att den
enskilde mycket Väl kan uppehålla
en hög etisk standard utan stöd av
positiv religion, medan detta är
omöjligt för kollektivet, det
mänskliga samhället. Gunnar Beskows
"Den biologiska revolten" är inte
lätt att förstå, men hans
undersökning är en nyttig påminnelse om att
naturvetenskapens fakta inte få
glömmas i livsåskådningsstudiet.
Anders Orne röjer en kämpaglad
optimism i sin diskussion om hur
kristna normer måste få gälla för
näringslivet i morgondagens värld.
Liknande tema behandlas i en
uppsats av den bortgångne Axel Dam,
betitlad "Social rättvisa och
kristendom". Gunnar Aspelin och Fred-
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
