Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böner försona den börda han bar på sitt samvete. Honom
hade alltså den lille anden i flaskan ej gjort lycklig.
Huru nu Richard uppträdde och hvilket lif han förde,
behöfva vi ej här utförligare berätta; han var tillsammans och
förslösade sina rikedomar i sällskap med de mest illa
beryktade personer, män och kvinnor, köpte sig slott och gods
och gaf präktiga fester. Det härligaste och dyrbaraste som
stod att få fick icke fattas. Men det låter äfven lätt tänka
sig, att han härunder sjönk allt djupare, att han dagligen
blef gudlösare, föraktligare och ärelösare.
Det var i synnerhet en kvinna, som vunnit stort
inflytande öfver honom. Med henne satt han en dag vid
stranden af en liten klar bäck, som slingrade sig genom parken
på en af hans landtegendomar. En lång stund skämtade
och rasade de båda med hvarandra. Då såg flickan en liten
kedja, som låg omkring hans hals. Hon drog nyfiket fram
densamma och fick nu se galgmannen i flaskan, som hängde
vid kedjan. Figuren i flaskan gjorde tusende galna
grimaser, hvaråt hon en lång stund hade ganska roligt; men när
hon närmare betraktade anden och varseblef hur ful och
otäck han såg ut, ropade hon förskräckt: »Fy då, det
otäcktyget är ju fulare än den äckligaste padda!» Därmed
kastade hon flaskan i vattnet.
Detta gick fortare än jag hunnit berätta det. Hvar
och en kan föreställa sig den lättsinnige Richards
förskräckelse. Venetianskan kunde ej begripa hvarför han var så
utom sig. Richard sade henne dock ej orsaken hvarför han
ej ville låta trösta sig. Han föregaf, att flaskan hade
innehållit en natursällsynthet, som han hade fattat tycke för.
Sedan första skräcken var förbi, öfverlade Richard hvad
som nu var att göra. Galg- och gulddjäfvulen var borta,
men han hade ju ännu sitt slott, sina landtgods och
egendomar och många dukater i sina fickor. Sedan hans
dåliga väninna lämnat honom, ville han framför allt veta, huru
många dukater han ännu ägde. Han stack därför handen
i fickan och — se han grep fatt i flaskan med galgmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
