Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maruschka och de tolf månaderna. Slovakisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna utgöt heta tårar och bad Gud, att han skulle taga
henne till sig och ej längre låta henne misshandlas af den
elaka systern och Styfmodern. Därpå sprang hon ut i köket.
Den lystna Holena började under tiden att äta på det ena
äpplet. Det smakade henne så förträffligt, att hon tyckte,
att hon ännu aldrig i sitt lif hade ätit något så godt.
Styfmodern instämde däri. Då de hade uppätit de två äpplena,
hade de lust efter ännu mer. »Mamma, tag hit min kappa,
jag skall själf gå till skogen», sade Holena; »den där otäckan
skulle i alla fall bara gå och fnaska på äpplena efter
vägen. Jag skall snart nog finna stället och skaka ner dem
allesammans, antingen det är tillåtet eller icke!» Förgäfves
afrådde modern henne. Holena skyndade till skogen.
Öfver allt var det snö, och ingenstädes kunde man
varseblifva ett fotspår. Holena irrade dock länge omkring, ty
hennes lystnad dref henne allt längre framåt. Då varseblir
hon i fjärran ett ljus; hon ilar dit. Äfven hon kommer
upp på toppen, där elden brinner, omkring hvilken de tolf
månaderna sitta. Holena förskräckes men fattar snart mod,
går fram till elden och sträcker fram händerna för att värma
sig. Men hon frågar ej månaderna: »Får jag värma mig?»
och säger intet ord till dem. »Hvad söker du här, hvarför
har du kommit?» frågar vintermånaden förtretad. — »Hvad
angår det dig, din gamle narr; du behöfver inte veta hvad
jag vill och hvart jag går!» ger honom Holena till svar och
vänder sig från elden till skogen. Vintermånaden rynkar
pannan och svingar sin staf öfver hufvudet. I detta
ögonblick mörknar himmelen, det börjar att snöa, en isande
vind drager genom skogen. Snart kan Holena ej se ett
steg framför sig, hon irrar omkring och faller i en snödrifva
– – hennes lemmar tröttna och stelna. Holena förbannar
sin syster och den gode Guden. Hennes lemmar förfrysa
trots hennes varma kläder.
Länge väntar modern på Holena; hon ser ut genom
fönstret, genom dörren, men kan ej upptäcka dottern. Timme
efter timme förgår, Holena kommer ej tillbaka. »Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
