- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
6

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

natur, synas norrut några kullar, formade af
flygsanden, hvilka under tidernas lopp blifvit fasta och
öfvertäckta med ett torrt brunt växtlager. Sjelfva höjden
å södra sidan af holmen gömmer i sitt inre åtskilliga
förmultnade lemningar, såsom kreatursben, smärre
stycken af träkol, tegel eller så kallad munksten,
hvaraf flera hvarf ligga i ordning bredvid hvarandra.
Allt trävirke synes förkolnadt, vittnande om brand och
förstörelse. Trakten är uppfyld af sammanrostade
jernstycken, bronsbitar, massor af rådjursben, betar af
vildsvin, det ena med det andra talande om aflägsna
tider, om den tid, då Rönneholm utgjorde sätet för
Hallands mäktige hertig, Bengt Algotsson. Ty det var
hans hem under den stormiga lyckans dagar och sjönk
med hans fallna storhet i ruiner. Men sjelfva ruinerna
synas knappast nu mera; den gröna kullen innesluter
dem, till och med askan efter branden gömmer sig
under gräset, men tall och björk hafva i vänlig
förening här valt sin bostad.

Det är likaväl icke vid denna tid, då Rönneholm
framstår endast såsom en vacker promenadplats, som
vi vilja uppehålla oss, utan vid den tid, hvarom
minnesmärkena tala. Den går långt tillbaka; fem
århundraden hafva förflutit sedan menskliga varelser här bodde
och verkade och strid och frid vexlade med hvarandra.

————</table>

En vårdag år 1356 syntes ibland seglarne på
Nordsjön ett mindre fartyg, ifrån hvars höga mast
svajade en norsk flagga. Klar och strålande hade
solen uppgått ur hafvets famn, då en hvit sky började
sprida sin krusiga slöja öfver den ljusblå majhimmeln,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free