Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
en Suéde. I. Upsal» yttrat sig om en hel del folkpsykologiska
erfarenheter från Sverige. Hans ord ha väckt stark förargelse i
den svenska pressen, några obestridliga misstag ha framhållits,
men å andra sidan ha hans uttryck ej sällan blivit otillbörligt
misstydda.
Då fråga är om fransmän, måste man alltid komma ihåg, att
deras beundransvärt starkt utvecklade nationella odling trängt
till själva roten av deras varelse och blivit deras element, utan
vilket de ej kunna leva eller tänka; de måste bedöma allt ur
fransk synpunkt. Liksom den lutherske pietisten, som alltid
lever i sin religiösa stämning, har svårt att opartiskt bedöma
en Ignatius Loyola, en Anatole France, en Toulouse Lautrecs
litografier eller studentlivet på Boulevard St.-Michel, så är det
nästan psykiskt omöjligt för en fransman att förstå vår svenska
blandning av blyghet och råhet, vår lust att bo för oss själva,
vår likgiltighet för *les idces génerales», vår avsky för
snobbighet, vår fasa för osanningar.
Genomläser man noga vad Bellesort skriver om oss, känner
man sig visserligen böjd att undra om ej svenskarna äro litet
bättre, men skulle vi ej i allmänhet göra detsamma, om vi hörde
någon riktigt opartiskt yttra sig om vår egen yttre och inre
person. Skulle ej en fransman också känna sig något stucken,
om han i stället för skåltalsbedömandet av »la douce France»,
»alla goda människors andra fädernesland», finge höra ett fullt
rättvist beröm för deras nyktra och ur statens synpunkt
berättigade uppfattning av äktenskapet, för deras sansade sätt att
umgås med penningar och för deras förmåga att kasta ett skimmer
över den mest banala otukt. Fortsatte man sedan med litet
milt klander och ursäktade deras likgiltighet för och
obekantskap med utlandet med att kinesisk självtillräcklighet gärna
medföljer en mycket stark kultur, att deras barnfattigdom ej
får klandras för mycket, då den direkt härrör ur deras berömda
sparsamhet, och att deras alkoholism, vari de stå bland de
främsta i världen, egentligen endast förstör underklassen och ej
den nästan helnyktra överklassen, så har nog också en fransman
fatt nog av opartiskhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
