Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
Säkert är emellertid, att mycket få fransmän ha känt oss så
noga som Bellesort. Det är ej bara Selma Lagerlöf och
Heiden-stam, som han har grundligt reda på, det gör ett nästan
spök-ligt intryck att i en fransk text se Almquist: »Den svenska
fattigdomens betydelse» citerad och läsa om hur »göterna» på sina
litterära sammankomster hälsade varandra med tillropet »Hej!»
Kan Bellesort svenska? Man har all anledning att förmoda
att kunskapen är bristfällig. Den nästan abnorma svårighet
fransmännen ha för moderna språk gör att de aldrig, hur lärda
och hur intelligenta de än må vara, kunna helt intränga i ett
främmande lands väsen. Man tänke sig nu M. Bellesort
översättande med språksäker svensk hjälp bitar ur Strindberg, ur
Våra överliggare, ur Karlfeldt och sedan översvämmande ett
bord på någon uppsaliensisk matlokal med stela, städade
studenter — vana att tiga pä svenska och ännu mera vana att
hålla mun på franska — med invecklade spörsmål. Frågan
gäller: Äro svenskarna särskilt svansviftande för ämbetsmän? Sedan
man viskande gjort sig underrättad om några grammatiska detaljer,
svarar kanske den djärvaste: Je ne doute pas qtion ne le soit.
Men rättare hade kanske varit, att trots d:r Kleen, vilkens kvicka
och ofta träffande paradoxer Bellesort gärna citerar, ehuru han
konsekvent kallar honom Klein, fråga: Finns det något
kulturfolk, katolskt eller protestantiskt, där en biskop gör sig så litet
gällande som här i Sverige? Finnes det något land, där en
medlem av högsta domstolen så litet kan påräkna den alldeles
särskilda sociala vördnad, som statens allvarligaste ämbete kan
göra anspråk på och också nästan överallt får, ej minst i
Frankrike. Svansandet för ministrar, kunde man tillägga, försvåras i
Sverige av att ett stort antal bildade ej ens känna namnen på
statsråden.
I folkpsykologiskt kannstöperi kan man aldrig nå matematisk
visshet, men varför skulle man ej få komma med värdeomdömen
och jämförelser också på detta område, som helt naturligt
intresserar? Vi svenskar bruka med iver läsa, vad som yttrats
om vår gästfrihet och våra ljushåriga kvinnor efter de mest
flyktiga fransyska visiter. Det måtte väl vara mer roande att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
